Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
i det hon trädde närmare intill krigsmännen. Yeten att
det är min’ vansinniga moder, som söker sin otrogne grefve;
jag skall ålägga henne tystnad, om hon ieke i vår när-
varo upphör med sitt tokiga prat. Min är kronan», fort-
for hon, ryckande -kransen ifrån modrens hufvud ; »jag har
dyrt köpt den! Sen, huru de ädla stenarne tindra på det
gyllene bandet; det skall väl afkyla min heta panna, hop-
pas jag.» Härvid tryckte hon kransen ned på sitt hufvud,
och, afvärjande modren, som skrikande sökte rycka den
ifrån henne, gick hon med stolta steg emellan soldaterna,
som omgåfvo tvenne bårar, i hast förfärdigade af grenar
och lansar.
»Jag känner -eder alla, I, landets ädle!» fortfor Brita
med stolt, upprest hufvud. »Jag vill vara eder nådig,
och jag tänker ock i dag förmäla mig! Uppväcken ridda-
ren Axel Lejonhufvud; — han var min första kärlek; •—-
han skall nu med mig dela tronen! Men nej, lemna ho-
nom! Han sofver ju i grafven; han Skulle visa mig det
blodiga såret; •—- haris stolta blick sårar mig! Nu är jag
den stolta ; — jag försmår honom ; — låt honom bli qvar
i grafven ! . Den unge grefven af Hoya friar till mig ; —
jag har erkänt hans trogna hjerta; — jag väljer honom
till min gemål! I fören till mig bröllopsgåfyan? Låt se,
om den är eder drottning värdig!» Och närmare skred hon
nu den första båren, ryckte undan manteln, som tjenade
till bårtäcke, och Dackes blodiga, stelnade kropp, upplyst
af det röda fackelskenet, visade sig för hennes blickar.
Yid denna syn slog hon båda händerna för ansigtet och
flydde ur soldaternas krets med det gräsliga utropet: »Hans
lik ■— min brudgåfva! Nej, jag är ieke drottning! Åter-
tagen eder blodiga krona; som ett glödgadt jern bränner
den min panna! Jag är icke drottning; — jag är Brita,
Dackes brud — den förkastade, den förbannade! Jag
vill dömas — jag vill dö — jag vill dö —- hvem vill
döma och döda mig!»
»Mitt svärd skall blifva din domare ; emottag hvad du
åstundar!» ropade till henne en vild, skäggig krigare, som
hittills i hviskände ton talat med Peder Skrifvare, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
