- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Förra delen /
135

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Öfver Kara-korums kam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135
Nästa dagsmarsch förde oss öfver en för ögat all-
deles jämn slätt omgifven af en krans af berg och vår
riktning var i allmänhet nordostlig. Vi bröto upp sam-
tidigt; jag red om hela karavanen, som tog sig impo-
nerande ut. Djuren gå ej på rad utan i spridda klungor,
och det samfällda spåret ser ut som en kolossal landsväg.
Mulorna stå sig förträffligt och äro alltid först. Af hästarna
äro flera trötta och tid efter annan lägga de sig, men
blott för att i nästa ögonblick motas på benen igen af en
ladaki. I têten går Muhamed Isa till fots; han är basen,
som drar hela sällskapet efter sig.
Nu försökte vi att korsa älfvens breda, sumpiga fåra.
Muhamed Isa besteg sin häst, men denna sjönk snart
till buken, och vi måste afstå och i stället följa stranden.
Ibland måste vi öfver bifåror med lika försåtlig botten.
Sedan lotsen visat vägen, följa några lastmulor, och så
komma de andra djuren i klump. De sjunka till knäna
i den smackande sörjan, och marken efter dem påminner
om en knäckebrödskaka.
Klockan 10 kom dagens storm. I nordväst såg man
dess yttersta gräns, dragen med oerhörd skärpa. Det
var som om något stort tungt svart rullade fram öfver
platålandet. Stormen är öfver oss med sina första svarta
fransar, och mellan dem försvinna himlens blåa fält. Två
korpar, som under de sista dagarna troget följt oss, skrika
hest; några småfåglar flyga kvittrande utmed marken. Snö-
haglet piskar med oerhördt raseri; det ligger på från sidan,
djuren vilja undvika det och vända svansen mot stormen,
men komma då ur kursen och motas in i den rätta kosan
igen. Vi veta ej hvart vi gå. På en kulle rastar jag ett
ögonblick med Muhamed Isa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 14:24:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/1/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free