Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. »Antingen i vargarnas gap — eller ett skeppsbrott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
»Det är icke saltmoln, det är röken från eldar,» in-
föll Rehim Ali.
»Muhamed Isa har order att lägra vid Deasy Sahibs
källa och den ligger i sydost.»
»Där synes ingen rök,» sade Robert, som hade hand
om kikaren, »kanske det varit dem omöjligt att. gå öfver
saltslätten söder om sjön.»
»I så fall är det deras signaleldar vi se; men med
den här båten är det omöjligt att kryssa i storm.»
»Tror icke master,» frågade Robert, som alltid an-
vände detta tilltalsord, »att vi göra klokast i att åter gå
i land, innan stormen mognat. Vi ha lä bakom blocken
och hinna innan solen går ned samla ett stort förråd af
bränsle.»
»Jo, det är nog det bästa, ty den här sjön är mycket
farligare än Lake Lighten i storm. Visserligen ha vi inga
pälsar, men vi reda oss ändå. Tag ned seglet och ro
innanför blocken. Hvad tittar du efter?» frågade jag
Robert.
»Två stora vargar, master, och vi ha ingen bössa
med oss.»
Där gingo mycket riktigt två ljusa, nästan hvita grå-
ben på stranden. De gingo så, att de alltid hade väder-
korn på båtens innehåll, och de tyckte väl, att färskt
lefvande kött luktade godt. Höllo vi stilla, så stannade
de, och då vi rörde på oss, fortsatte de utmed vatten-
brynet. De tycktes tänka: förr eller senare måste ni i
land, och då blir det vår tur. Rehim Ali trodde, att de
två voro spioner utskickade af en hel skara och han
ans.åg farligt att utsätta oss för deras nattliga anfall. Själf
hade han blott en fällknif, jag och Robert pennknifvar,
och vi hade således icke mycken utsikt att kunna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
