Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. De första nomaderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV.
De första nomaderna.
Ett sorgens budskap nådde mig på morgonen den 12
november; två af våra bästa hästar hade dött, medan
en tredje, som allt ifrån Leh burit ett par i Stockholm
gjorda kistor, var döende och ej heller orkade fram till
nästa läger. Alla tre hade varit friska kvällen förut,
men dogo under enahanda symptom; de bli liksom
yra i hufvudet, ha ingen styrsel i benen, kunna icke
kontrollera sina rörelser utan falla och förmå ej vidare resa
sig- Jag had£ hoppats kunna rädda spillrorna af kara-
vanen och drömde om den glädje, det skulle vara för oss
alla att en gång få föra dem till spiltor fyllda med doftande
klöfver i Schigatse — och nu dukade just de under,
som vi ansågo vara starkast! Nu voro blott 13 hästar
kvar, och snart skulle lasten bli för tung för de öfver-
lefvande.
Detta skedde dock aldrig, ty denna dag, som börjat
så sorgligt, hade äfven glada budskap innan solen gick
ned. 1 karavanens spår kryssade vi mellan kullar och
nådde deras rand, hvarifrån lägret LX syntes i myn-
ningen af den under oss belägna djupa dalen. Jag hade
just kommit i ordning i mitt tält, då Muhamed Isa rappor-
terade, att Tundup Sonam syntes uppe i dalen, åtföljd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
