Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. I mörker inmurade munkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
miten i religiöst vurmeri fattat sitt beslut att begrafvas
lefvande. Men har han någonsin gjort sig reda för hvad
det betyder? Om han förslappas och förfäas i hålan,
måste också hans energi och beslutsamhet vekna och hvad
som vid inträdet föreföll honom eftersträfvansvärdt efter
hand bli allt mera likgiltigt. Men detta är icke händel-
sen, ty han står fast vid sitt beslut och hans energi förblir
oböjd. Han måste alltså ha en bergfast tro och en orubb-
lig öfvertygelse, hvilken sättes på så mycket hårdare prof
som han hela tiden är ensam, och i hans grotta får ingen
annan än döden komma på besök. Möjligen blir han
småningom ett offer för själfsuggestion, så att hans längtan
efter den sista timmen i grottans långa natt öfvergår till
en känsla af att ständigt stå inför det ögonblick, då tidens
timglas runnit ut. För honom måste tidsbegreppet för-
svinna och grafvens mörker förefalla som en sekund i
evigheten. De hjälpmedel, han förut haft att bestämma
och minnas tidens gång, existera icke längre. Växlingen
mellan vinter och sommar, natt och dag, märker han blott
på den fallande och stigande temperaturen i grottan. Han
minns att flera regntider gått förbi, kanske det förefaller
honom som om de följde hvarandra hastigt och tätt, medan
han själf fördunklas i tålamodets enformighet. Oss synes
det ofattligt att han icke blir galen, att han icke ropar efter
ljus, att han icke rusar upp och i vild förtviflan slår och
sargar sitt hufvud blodigt mot skarpa stenar i väggarna,
tills han förblöder och befrias genom att taga sitt eget lif.
Han väntar tåligt på döden, men döden kan dröja i
ännu tio eller tjugu år. Allt svagare blir minnet af värl-
den och lifvet därute; han har längesedan glömt morgo-
nens ljus i öster och de gyllne skyarna i solnedgången,
och när han stirrar uppåt, möter hans slocknande blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
