- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
44

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Muhamed Isas död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44
öfver hufvudvärk. Enligt mina sista order i lägret vid
Basang, hade han sökt vinna myndigheternas vänskap
och förtroende. I går kväll hade han varit vid ypper-
ligt lynne, druckit te med sina närmaste vänner inom kara-
vanen och sjungit till gitarrens toner.
I dag, den 1 juni, hade han stigit upp med solen,
druckit te och under flera timmar fört ett häftigt samtal
med ett par tibetaner från Saka-dsong. De hade vägrat
att förse lägret med proviant och yrkat på att karavanen
genast skulle lämna platsen. Han hade svarat, att sahib
snart skulle komma tillbaka och att det skulle gå dem illa,
om de icke åtlydde honom. De hade gått sin väg i
vredesmod, hvarpå Muhamed Isa vid tiotiden åt frukost,
sof en timme och därpå, då han steg upp, klagade öfver
stark hufvudvärk.
När solen stod på sin middagshöjd, hade han gått ut
för att se om vi icke syntes; hade fått en häftig kräk-
ning, fallit omkull åt vänster och blifvit liggande sans-
lös. De andra skyndade till, buro honom in och gåfvo
honom massage öfver hela kroppen. Därvid återvände
medvetandet, han talade mycket, men otydligt och mest
med Islams gud:
»Jag var lamaist, men öfvergick till Islam; hjälp mig
nu, o Allah, ur denna svåra sjukdom; låt mig bli frisk,
förlåt mig mina synder och allt orätt, jag tillfogat andra;
låt mig lefva, o Allah, så vill jag alltid hålla dina bud
och aldrig försumma mina bönetimmar.»
Sedan hade han förmanat de andra att göra sin
plikt som hittills och tackat dem för att de nu i hans
olycka tjänade honom så tåligt. Tid efter annan bad han
om iskallt vatten. Med högra handen kände han på sin
vänstra arm och frågade, hvems det var, och sade, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free