sitt slag. Bekymrade människor i de allra högsta samhällsklasserna uppsökte den för att få kloka juridiska råd. Och mr Hilary Galt och hans svärfar, mr Pennock, som dog för en tjugu år sedan, fingo förtroende om flera hemligheter än någon annan advokatfirma i London. De kände till varenda skurk och hans historia i hela Europa, och de räddade många människor ur penningutpressares klor. De brukade skryta med att de aldrig hade några anteckningar eller register av något slag. Desserten serverades nu, och efter detta avbrott fortsatte Sir Frederic sin berättelse. — En dimmig januarikväll gick kontorsvaktmästaren in i mr Hilary Galts enskilda rum på kontoret, som han trodde denne redan lämnat efter dagens arbete. Gaslågorna brann, fönstren var stängda och reglade. Det syntes intet tecken till något bråk eller störande uppträde. Men på golvet låg Hilary Galt med en kula i huvudet! — Det fanns bara en enda ledtråd, och under många, många månader grubblade och funderade vi på den i Scotland Yard. Hilary Galt var alltid minutiöst ordentlig i sin klädsel. Även vid detta tillfälle var hans klädsel fulländad — utom i en mycket anmärkningsvärd detalj. Hans skinande blanka skor hade tagits av och ställts ovanpå en packe med dokument, som låg på hans skrivbord. Och på fötterna hade han i stället ett par sammetstofflor prydda med ett underligt broderi. — De tofflorna tyckte Scotland Yard naturligtvis vara den förnämsta ledtråden, och så började vi sökandet. Vi spårade då tofflorna tillbaka till den kinesiska legationens hus vid Portland Place. Mr Galt hade hjälpt den kinesiske ministern med någon obetydlig affär, och samma dag som mordet skedde hade han på morgonen fått de där tofflorna i present från denne herre. Galt visade dem för sin kontorspersonal, och de hade sedan sett dem ligga löst inlagda i papper bredvid hans hatt och käpp. Ja, det var så pass långt, vi kunde följa spåret — och längre kunde vi inte heller komma i den saken. Under