Med tankfull min smakade Sir Frederic under tystnad på desserten. Ingen av sällskapet yttrade något under en kort stund. Men Bill Rankin var ivrig att få litet mera material till sin artikel. — Det var ett mycket intressant fall, Sir Frederic, sade han. — Ni har nog många likadana, som ni kunde ta fram och berätta. Flera mord till exempel, vilkas förövare Scotland Yard haft mera framgång med att uppspana — — — — Ja, hundratals, svarade den store detektiven. — Men det är ingen enda av de detektivhistorierna, som fortfarande tyckes mig så intressant som mordet vid Ely Place. I själva verket har jag aldrig tyckt mordgåtorna vara av så stort och djupt intresse som somliga andra historier. Mordgåtorna dyka upp och försvinna igen allt som oftast, och med ett och annat sällsynt undantag, såsom det jag nyss omnämnde, glömmer man dem snart igen. Men det finns ett slag av gåtor, som i mitt tycke alltid förefallit vara de mest spännande av alla. — Och vad är det för några? frågade Rankin, medan de andra väntade mycket intresserade. — Jo, de så kallade saknades eller försvunnas gåtfulla historier, svarade Sir Frederic. — Historien om en person — man eller kvinna — som helt stilla försvinner från sin omgivning och som man aldrig mera får se. Hilary Galt, som låg död på sitt kontor, var naturligtvis ett gåtfullt fall. Men där hade man ändå någonting att ta fasta på, ett påtagligt föremål, nämligen den mördade där på golvet. Men om Hilary Galt hade försvunnit i dimman den där olyckliga kvällen utan att lämna något spår efter sig — ja, då skulle det varit någonting helt annat, något mycket, mycket mera gåtfullt. Under åratal har jag varit fascinerad av de egendomliga fall, då människor försvunnit på det viset, fortsatte detektiven. — Till och med när sådana fall inträffat i andra länder, har jag brukat studera dem. Rätt ofta har gåtan kunnat lösas mycket lätt, och ofta har den haft någon tarvlig, ful upplösning,