— Om jag det kunde, skulle den handling lysa som en juvel i mitt minnes skattkammare. — Li Gung sitter inne med vissa viktiga upplysningar, som jag gärna ville få del av. Jag har försökt att få tala med honom och utfråga honom, men naturligtvis utan resultat. — Ett ljus börjar uppgå för mig. — Om ni kunde bli bekant med honom — vinna hans förtroende — — — — Jag ber så ödmjukt om ursäkt, men jag spionerar icke på folk av min egen ras, utan att jag har viktigt skäl för det. — I detta fall finnes det utomordentligt viktiga skäl. — En dåre vore man, om man kunde hysa tvivel om den saken. Men det ni menar skulle ta ganska lång tid. Naturligtvis kan ni ej hysa något intresse för mina egna obetydliga angelägenheter, och därför förbiser ni också helt och hållet min nuvarande belägenhet. Jag begiver mig till mitt ringa hem redan i morgon klockan tolv på middagen. — Ni kunde väl stanna här en vecka till. Jag skulle kunna göra det mycket lockande för er. Ett uttryck av stark envishet lyste fram i kinesens små ögon. — Endast en enda väg lockar mig nu. Vägen till mitt hem därborta på Punchbowl Hill. — Jag menade att jag skulle betala — — — — Återigen ber jag om ursäkt — jag har mat, jag har kläder, som skyler till och med den stora kroppshydda jag har. Men för allt övrigt — vad betyder väl pengar? — Jaså. Ja, det var ju ett förslag bara. — Jag är ytterligt förtvivlad. Men nej måste jag säga, svarade Chan. Nu kom Barry Kirk fram till dem. — Mr Chan, jag ämnar bedja er om en tjänst, sade han.