lunchen var bara en vanlig tillställning. Jag hade ingen aning — — — — Ni menar således, att ni inte önskar, att han skall låta den komma i tidningen? frågade Barry Kirk helt förvånad. Sir Frederic vände sig nu hastigt till Charlie. — Adjö, kommissarien. Det har varit mig ett stort nöje att få träffa er. Och vi ses igen i afton — — — Han växlade ett snabbt handslag med Chan och drog den häpne Barry Kirk med sig ut på gatan och vinkade åt en droskbil. — Vilken tidning är det som skickat ut den där slyngeln? frågade han. — »The Globe», svarade Kirk. — »The Globes» redaktion — och var snäll och kör fort! sade Sir Frederic. Båda herrarna stego in i bilen och åkte en stund under tystnad. — Ni känner er nog litet nyfiken, sade Sir Frederic slutligen. — Jag hoppas att ni inte tycker, att det är underligt av mig att göra det, svarade Kirk med ett leende. — Jag vet att jag kan lita på er tystlåtenhet, min käre gosse. Vid lunchen berättade jag bara en liten bit av Eva Durands historia, men inte ens den biten får komma ut i tidningarna ännu. Inte här — inte nu — — — — Menar ni att — — — — Jag menar att jag är nära slutet av ett långt och svårt spaningsarbete och av ett viktigt spår. Eva Durand blev inte mördad i Indien. Hon rymde sin väg, och jag vet varför hon gjorde det. Jag tror mig också ana det egendomliga sätt, varpå hon flydde. Och mer än det — — — — Nej, vad då? utropade Kirk ivrigt. — Ja, mer än det kan jag inte nu tala om för er. Färden fortsattes sedan under ny tystnad, och snart stannade bilen utanför »The Globes» redaktion.