Chan bugade sig artigt. — Djupt rörd över er vänlighet. I kväll kan jag ännu en ståtlig post i min minnesbok från fastlandet införa. Paradise kom nu in med deras ytterkläder på armen och försvann med dem genom en dörr inåt den övriga våningen, varifrån en annan dörr just öppnades och Sir Frederic Bruce visade sig på tröskeln. — God afton, miss Morrow, sade han. Ni tar er på min ära alldeles förtjusande ut. Och mr Chan med. Det var då tur, att ni är de första. Ni minns ju, att jag lovade att visa er en liten souvenir från mitt hemska förflutna. Med dessa ord vände han om in i sitt rum. Kirk förde emellertid sina gäster fram till den flammande brasan. — Var goda och sätt er här! Man frågar mig jämt och ständigt hur jag kan stå ut med San Francisco-stormarna här uppe i höjden. Och då visar jag ofta på denna som ett svar på den frågan, sade han och pekade på den stora öppna spiseln. Sir Frederic, som såg mycket förnäm och ståtlig ut i sin eleganta frack, kom nu tillbaka till dem. I handen höll han ett par tofflor av mörk vinröd sammet. De voro broderade med kinesiska bokstäver, omgivna av en krans av granatblommor. Han räckte den ena toffeln åt den unga flickan och den andra åt Charlie Chan. — Ack, vad de är vackra! Och vilken historia de har! De är ju den viktigaste ledtråden i en mordgåta! utropade miss Morrow. — Jag vågar förmoda ni förstå betydelsen av bokstavstecknen på sammeten? frågade Chan. — Ja, men den passar illa in i det här fallet, tycker jag. Man har sagt mig, att det betyder »Långt liv och lycka», svarade Sir Frederic. — Just det. Det finns ett hundra och en varianter av detta tecken — ett hundra för folk i allmänhet och en förbehållen kejsaren allena. En vacker present!