— Å, naturligtvis! Barry Kirk släckte det elektriska ljuset och drog tjocka gardiner för dörrar och fönster. — Är det bra så här? sade han därpå. — Ljuset därute i hallen också, om jag får be, svarade Beetham. Kirk gick och släckte det med, varefter en djup tystnad inträdde. — Det här är då riktigt hemskt, ljöd Eileen Enderbys röst i det nattsvarta mörkret. Den skälvande stämman lät rent av en smula hysterisk. Nu satte Beetham in en filmrulle i apparaten och började sitt föredrag. — Det var från Darjiling vi gav oss av på den expedition jag nu ämnar beskriva. Som ni utan tvivel vet, är Darjiling en liten garnisonsort uppe i bergen vid Indiens nordligaste gräns — Här avbröts han av Sir Frederic. — Ni har besökt Indien många gånger, tror jag, överste? — Ja, rätt många gånger — mellan mina övriga färder. — Jaså — ja, ursäkta att jag avbröt — — Å, för all del. (Nu började filmen rullas upp.) De här första bilderna är från Darjiling, där jag anställde mina följeslagare och kompletterade mina förråd och — Översten började härmed sin intressanta, men ganska långdragna resebeskrivning. Tiden gick, och hans stämma hördes alltjämt lika entonig i det djupa mörkret. Luften var alldeles tjock av cigarrettrök, då och då hörde man hur någon rörde på sig och gick omkring bakom den lilla gruppen, och ibland drogs en gardin vid något fönster undan en smula. Men överste Beetham fäste inte någon uppmärksamhet vid något av detta. Återigen levde han därborta i Tibets högland, och hans gamla reslust tycktes