hoppa från ett upplyst fönster i våningen inunder ut på brandstegen, och så rusade han nedför den, ned i dimman. — Det är mina kontorslokaler, som ligger här inunder, sade Kirk mycket lugnt. — Det är bäst att vi undersöker den här saken. Sir Frederic — (Han tittade hastigt från den ene till den andre.) — Men — var är Sir Frederic då? frågade han. Paradise hade nu kommit in från serveringsrummet. — Ursäkta, sir, men Sir Frederic gick ned till kontoret för en tio minuter sedan, sade han. — Ned till kontoret? Varför det då? — Jo, det ringde i alarmklockan bredvid er säng, sir. I den klockan, som står i förbindelse med kontorsvåningen därnere. Just då jag fick höra det, kom Sir Frederic in i ert rum. »Jag skall undersöka det här», sade han då. »Oroa inte de andra!» Nu vände sig Kirk till Charlie Chan. — Vill kommissarien vara god och komma med mig dit ned? Alldeles tyst följde Charlie Chan honom fram till trappan, och tillsammans gingo de ned i undre våningen. Kontorsrummen voro alla klart upplysta. Det inre rummet, till vilket den lilla vindeltrappan förde ned, var alldeles tomt. De stego därpå in i det nästa av de tre rummen. Där stod ett fönster fullkomligt vidöppet, och Chan kunde i dimman utanför skönja järngallret på en brandstege. Detta rum tycktes också vara tomt. Men då Barry Kirk, som skyndat litet förut, kommit på andra sidan om skrivbordet, ropade han till och föll ned på knä. Hastigt gick Charlie Chan runt skrivbordet. Han blev inte överraskad av vad han nu fick se, men han kände sig verkligt upprörd och bedrövad. På golvet låg Sir Frederic Bruce död — skjuten rakt genom hjärtat. Bredvid honom låg en liten tunn bok, inbunden i ljusgult klotband. Kirk reste sig upp, djupt bestört.