- Project Runeberg -  Charlie Chan's triumf /
159

(1938) [MARC] Author: Earl Derr Biggers Translator: Märta Isberg - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. En dimmig kväll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fortsatte att gå fram och tillbaka — tyst och rastlös
— över den tjocka mattan. Alltjämt ljödo klockans
dova hammarslag. Fem minuter — tio —

Ytterdörrarna kastades plötsligt upp, och Flannery
rusade in i rummet. Han var eldröd i ansiktet, och
det gråa håret var alldeles tillrufsat.

— Hon är sin kos! Hennes hiss står vid sjunde
våningen med öppen dörr! Hon är borta, och ingen såg
henne gå härifrån! utropade han.

Därpå skyndade han bullersamt sin väg, följd av
sina båda underordnade.

Major Durand sjönk mycket nedslagen ihop i sin
stol. Men kriminalkommissarie Duff blossade lugnt
på sin väl inrökta pipa.

— Ja, det är ju en smula otur, det här. Men
tålamod — det är det, som är av vikt i sådant här arbete,
eller hur, kommissarie Chan?

Charlie log brett.

— Till slut möter jag då kamratdetektiv, som talar
samma språk som jag, sade han.

Kirk steg nu upp och ringde på Paradise.

— Hur skulle det nu vara med en kopp te? frågade
han.

Paradise trädde nu in med lugn, värdig hållning och
stod där i det klart upplysta förmaket. Den strama
hållningen och det tjocka, vita håret gav honom ett
ytterst respektabelt utseende.

— Ni ringde, sir? sade han.

— Ja, svarade Kirk. Låt oss nu få te, Paradise! Vi
är fem stycken här —

Plötsligt tystnade han. Betjäntens blickar voro
riktade på kommissarie Duff, och hans ansikte hade med
ens blivit lika vitt som hans hår.

Det rådde en djup tystnad för en kort stund.

— God dag, Paradise, sade Duff till slut med lugn
röst.

Betjänten mumlade någonting, som ej kunde
urskiljas, och vände sig om, som om han tänkte lämna
rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 25 01:56:32 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/triumf/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free