Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanernas forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Tyskland och världsfreden
mar. År 101 f. Kr. lyckades den romerska fältherren Marius
att besegra de båda stammarna, den ena vid Aquæ Sixtiæ
(Aix i Provence), den andra vid Vercillæ (NV Italien).
Därmed avvärjdes nya, allvarligare missöden. Men sedan den
tiden ägnade Rom dessa okända folkstammar den största
uppmärksamhet och det är troligen detta intresse vi ha att tacka
för den tämligen rikhaltiga kunskap vi nu i romerska källor
äga om germanernas tidigaste historia.
Redan cimbrernas och teutonernas härfärder sprida ett
förklarande ljus över dessa germanstammars levnadsförhållanden.
Efter alla tecken att döma voro de åkerbrukare och man
frågar sig därför vilken anledning som drivit dem fram ända till
det romerska världsväldets yttersta gränsposter och hur de
vågat en kamp mot en så överlägsen motståndare. Utan tvivel var
det hungern efter land och utrymme som drev dem ut ur
deras hemvist i norr. Förmodligen var det också förhärjande
översvämningar som jagade bort dem. Sedan dess bli dylika
bränningsvågor av germanska folk mellan Rhen och Donau mot
romarrikets gränsvallar allt vanligare. Två gånger försökte
Cæsar att göra framstötar över Rhen, varvid den första bron
byggdes över floden. Han ville tränga in i denna okända del
av världen och framflytta romarrikets gräns in på germanernas
område. Den första framstöten hade räckt i endast aderton
dagar, då han med oförrättat ärende måste vända om. Den andra,
av något längre varaktighet, slutade icke bättre. Och på
samma sätt som germanerna söka även romarna att genom
ständigt återupprepade framryckningar hålla oron och spänningen
vid makt, och de romerska fältherrarna eftersträva genom nya
expeditioner att betrygga sin ställning i trakterna närmast
utanför den romerska gränsen samt att underkuva de där boende
folken.
Ingen av de båda motståndarna förmår att besegra den
andra. Först år g e. Kr. utkämpades i Teutoburger Wald en
drabbning, som slutade med ett av de svåraste nederlag Rom
någonsin lidit. Den romerske fältherren Varus, som också var
romersk ståthållare i Germanien, blev då anfallen av cherus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
