Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanernas forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Germanernas forntid 35
Under det andra korståget drunknade han i floden Salef i
Mindre Asien och nådde aldrig det heliga landet.
Under denna tid blanda sig den tyska, den europeiska och
den kristna historiens trådar till en enda enhetlig vävnad. Ett
mäktigt intryck av denna sanning vinner man vid besök i
Speyers och Worms imposanta katedraler vid Rhen. Djupast
fäster sig i vårt minne kejsargravarnas krypta under
Speyerdomens stengolv, över vilket detta i romansk stil uppförda
mästerverk reser sitt välvda skepp. Där vila Konrad II, Henrik
III, som besegrade påvarna, och Henrik IV, vandraren till
Canossa. Där slumrar också kejsarinnan Beatrix, Barbarossas
gemål, och hennes dotter Agnes. Den plats som Barbarossa
utsett till sin vilostad invid Konrad II:s grav, förblev tom ända
till ett århundrade senare då Rudolf av Habsburg, den förste av
denna ätt, där överlämnades åt förgängelsen.
Här, i gravarnas skymning, får man en stark förnimmelse
av tysk storhet och tysk tragik, av det världsfamnande drag
som alltid utmärkt tyskt väsen och av detta folks fallenhet för
sönderslitande och förlamande partikularism.
Välståndet i landet stiger och i de tyska städerna utvecklar
sig en säregen kultur, som endast i norra Italien överträffas.
Det är den kultur vi beundra i Kölns, Mainz’, Frankfurts och
Ulms domer, i Goslars, Lindaus eller Braunschweigs rådhus
och i Augsburgs och Nürnbergs praktbyggnader. Knappt i
någon annan stad finner man denna arkitektoniska kultur på
ett mera förtjusande och elegånt sätt bevarad än i Rothenburg,
en stad, som hel och hållen utgör ett minnesmärke över en
förgången storhetstid av mänsklig skaparkraft.
Men centralmakten inom tyska riket har alltmer förfallit.
Furstarnas makt växer och kejsardömet förlorar i inflytande.
Habsburgarnas herravälde, som trätt i Staufernas ställe,
förskjuter sig alltmer mot öster och rikets tyngdpunkt förflyttar
sig mot periferien.
När tyskt väsen ånyo gör sin stämma hörd i världen, är det
icke längre på politikens område utan på trons och andens. I
kampen mot påvedömet övertar Tyskland den andliga ledningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
