Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Planeterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
549
berör planeten». Denna ring består, efter vad vi nu veta, av
åtminstone sju innanför varandra liggande ringar, som själva
icke lysa, utan erhålla sitt sken från solen. De ligga precis i
planetens ekvatorialplan och visa sig på grund av sin lutning
både mot planetens bana och mot ekliptikan aldrig i sin verkliga
cirkelformiga gestalt, utan té sig alltid perspektiviskt förkortade
såsom ellipser, vilkas lilla axel alltefter synlinjens lutning
växlar mellan noll och ett större maximum. Enligt de af prof. von
Seeliger i Munchen gjorda spektroskopiska undersökningarna,
består Saturnus9 ringsystem av ett oerhört antal fasta kroppar,
små månar av allra minsta slag, vilka självständigt ligga delvis
ganska långt ifrån varandra och omkretsa planeten enligt lagarna
för gravitationen. Omloppstiden för de olika delarna hos detta
omkring 50,000 krn. breda ringsystem är också mycket olika.
Sålunda fullbordar den innersta kanten av den som en slöja
genomskinliga ringen ett varv redan på 5,2 timmar, medan den yttersta
kanten behöver 13,8 timmar. Alla de småmånar, vilka bilda
ringar, röra sig sålunda med stor hastighet och sakna liksom
beståndsdelarna i ett meteormoln varje gashölje.
Utom detta sällsamma ringsystem omkretsas Saturnus av
icke mindre än tio månar med mycket olika storlek, hastighet
och avstånd. Då de närmaste månarna befinna sig på ett lägsta
medelavstånd av 1,861,000 km. rör sig den avlägsnaste månen
Phoebe på 13 millioner km. medelavstånd från Saturnus. De
båda minsta månarna äro Themis och Phoebe, båda med en
diameter av blott 60 km.: den största månen av dem alla däremot
Titan med en diameter av 4,000 km.
Då de ovan omtalade stora planeterna varit kända sedan gamla
tider, upptäcktes Uranus icke förr än den 13 mars 1781 av den
dåvarande organisten i Bath i England William Herschel, som
med ett av honom själv förfärdigat teleskop av sju fots längd
fann planeten, som, för blotta ögat en knappt synlig stjärna av
6-7 storleken, i teleskopet tedde sig som en liten skiva med
tydlig diameter. Enligt de senaste av Barnard gjorda
mätningarna har Uranus en diameter av omkring 50,000 km. och är
visserligen 69 gånger större än jorden, men väger till följd av sin
utomordentligt ringa täthet endast 14 gånger mer och föga mer
än ett lika stort klot vatten. Tyngden på dess yta är YU mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
