Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidräkning - Fundamentala tidsperioder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TIDRÄKNING. FUNDAMENTALA TIDSPERIODER.
5
Fig. 3. Tyko Brahes stjärnglob. Efter Tyko Brahe.
I äldsta tider tänkte människan sig stjärnhimlen som en fast kupa välvd över den
flata jorden och nedtill vilande på horisonten, denna cirkel som vid havet eller på slätten
för blicken anger gränsen mellan himmel och jord. Systematiska iakttagelser av
stjärnhimlen måste dock väsentligt ändra denna uppfattning. Visserligen sitta stjärnorna
fast på himlens valv i orubbliga grupper på bestämda avstånd från varandra; men den,
som en hel natt iakttager dem, måste se, att de icke desto mindre flytta sig. Borta i
öster höja sig nya stjärnor så småningom upp över horisonten, och i väster sänka sig
samtidigt förut synliga stjärnor
ned och döljas bakom horisonten.
Karlavagnen, som en höstkväll
stått i norr med tistelstången
vågrät pekande mot väster,
intager så småningom en lutande
ställning; efter sex timmar står
den med tistelstången pekande
lodrätt nedåt, och vid
morgongryningen ser man de bleka
stjärnorna högt uppe på himlen bilda
en upp- och nedvänd vagn med
den vågräta tistelstången
pekande mot öster. Under den ljusa
dagens lopp kan man icke längre
följa dem, såvida man icke går
ned i en djup brunn eller gruva,
ty dagsljuset får dem helt att
förblekna. Men mot aftonen
återfinna vi Karlavagnen ungefär i
samma läge som föregående afton
(en långsam förskjutning från
kväll till kväll äger dock rum på
grund av den s. k. precessionen).
Den rörelse, fixstjärnorna
förete, består följaktligen däri,
att hela stjärnhimlens valv
liksom vrider sig runt. Ja, gör man
en systematisk iakttagelse visar sig denna kringgående rörelse vara av enklaste slag,
ity att de olika stjärnorna ständigt gå runt i var sin oföränderliga cirkelbana, och dessa
banor ha alla samma medelpunkt. Denna medelpunkt, vilken man benämner
stjärnhimlens pol, ligger i närheten av Polstjärnan, som just på grund härav fått detta namn.
Har man väl kommit till insikt om att himlavalvet på detta sätt vrider sig, kan man ej
längre kvarbliva på den naiva ståndpunkten att tänka sig stjärnhimlen som en
halvsfärisk kupa, utan man tvingas föreställa sig denna himmelens
halvsfär fullbordad till en fullständig sfär, omslutande jorden.
Hela stjärnhimlen skulle därför kunna avbildas som ett stjärnbestrött klot, och så har
man även sedan århundraden före vår tidräknings början avbildat den. österlandets
kupoltempel äro intet annat än dylika efterhärmningar av himlens valv.
Eftersom det för astronomiskt bruk är besvärligt att göra ett stort ihåligt klot och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
