Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidräkning - Kalenderproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TIDEN.
de använde olika cykler för beräkning av påskterminens inträffande. Först under Karl
den store blev den alexandrinska 19-årscykeln antagen även i Västerlandet.
Man kan även utan ingående studium av påskproblemets astronomiska betydelse
göra upp en påsktabell, ty det hela är i grund och botten en rent aritmetisk uppgift,
ehuru den något komplicerats bl. a. av det niceanska mötets bestämmelse att, om
påsk-fullmånen inträffar just på en söndag, först påföljande söndag får bli påskdag. Den
tyske matematikern C. F. Gauss har lagt till rätta denna aritmetiska uppgift på följande
enkla sätt.
Enligt Gauss tager man till hjälp två hjälptal m och n, vilka för olika större
tidsperioder ha följande värden:
De Gausska hjälptalen vid påskberäkning
Den tidsperiod året i fråga året tillhör Gauss’ bägge hjälptal
m n
Gamla stilen 15 6
1800—1899 23 4
1900—2099 24 5
Vill man nu för ett visst årtal beräkna, när påskdagen infaller, så dividerar man
årtalet med resp. 19, 4 och 7 och antecknar de härvid erhållna resterna resp, a, b och c.
Sedan dividerar man talet 19 a + m med 30 och antecknar resten d, som därvid
uppkommer. Därpå dividerar man talet 2b + k c + § d + n med 7 och antecknar resten e.
Då är (22 + d + e) datum för påskdagens inträffande i mars månad. Skulle detta
datum överstiga 31, är i stället (d + e — 9) motsvarande datum i april. Metoden slår
dock fel genom att angiva 25 eller 26 april i stället för 18 resp. 19 april; det förra datum
är dock endast felaktigt ifall d = 28 och a större än 10.
Den moderna kalenderreformen. Alla dessa förbättringar ha emellertid fört
kalenderordningen bort från den enkla fingerräkningen till en vetenskaplig förkonstling, och
man kan gott förstå, att den geniale Muhammed fann lämpligt att utrensa dessa
förkonstlingar ur den islamitiska tidräkningen. Vinsten med att vart sjuttiosjätte år erhålla
vårdagjämningen på en bestämd måndag torde nämligen vara ganska tvivelaktig. De
kristna hakade upp sig på halva vägen av dessa förbättringar och togo nittonårscykeln
till hjälp för att fastslå vårdagjämningens fullmånsdag och därmed påsken. I övrigt
togo de till en början romarnas julianska solkalender med dess åttadagarsvecka och dess
brokiga blandning av månader om 28, 30 och 31 dagar. Denna ur den mest efterblivna
av alla kalendrar framsprungna omgestaltning av Kanoposediktets förnäma solkalender
har sedermera endast undergått två reformer, den ena, för övrigt av högst tvivelaktigt
värde, bestående i den romerska åttadagarsveckans ersättande med den babyloniska
sjudagarsveckan, den andra genom införandet av den gregorianska stilen.
Vår tid väntar på en ny reform, först och främst påskens frigörande från månens
utseende genom dess förläggande till en någorlunda bestämd årsdag. Man har föreslagit
första söndagen efter den 4 april, så att påskdagens infallande blir ungefär tredje
söndagen efter vårdagjämningen. Därigenom skulle den på sin höjd kunna variera med
sex dagar (från den 5 till den 11 april), medan den enligt den gällande ordningen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
