- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
23

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidräkning - Astrologien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIDRÄKNING. ASTROLOGIEN.

23

vore ju också astronomiens slutmål, från den tidens synpunkt sett, uppnått, ty kände
man de sju rörliga himlakropparnas perioder, så behövde man blott i en tabell en gång
för alla fastställa vars och ens läge vid olika tidpunkter inom perioden för att sedermera
för all framtid kunna vid en godtycklig tidpunkt angiva himmelens utseende. Ja, liksom
nittonsårsperioden omslöt dagens, månadens och årets perioder och liksom saroscykeln
omslöt förmörkelserna, borde man kunna finna en allt omslutande period,
efter vilken himlens fenomen återupprepas med identiskt samma förlopp.

Huruvida de kaldeiska astronomerna verkligen sökte denna allt omfattande period
vet man icke. Men att en sådan tanke icke voro de äldsta astronomerna främmande, kan
man taga för givet. Några indiska tabeller, vilkas äkthet dock bestämt kan ifrågasättas,
gående tillbaka till 3102 f. Kr. tyckas ha satt denna tanke i system. De begynna med
den dag, då alla de sju rörliga himlakropparna stå mitt för eller över varandra på himlen
och således starta från samma läge på himlen. Senare tiders forskningar ha emellertid
givit vid handen, att den stora perioden existerar icke, ständiga
förskjutningar äga rum. Mätt i stjärndygn varierar icke blott soldygnet och månaden utan
även året; den enkla periodiska lagbundenheten, som var
forntidens stora naturvetenskapliga lag, med vilken
tidräkningen bragtes till stadga och f ö r m ö r k e 1 s e r n a s m y s t e r i u m
avslöjades, var blott en första tillnärmelse till sanningen.
Koincidensmetoden hade möjliggjort en synnerligen noggrann bestämning av dessa
till-närmelseperioder men krävt århundradens, ja, vid Sothisperioden årtusendens
systematiska iakttagelser. Först när naturvetenskapen riktats med en ny och mera snabbt
arbetande metod, kunde man tränga sanningen närmare inpå livet. Tidens ordnande
och indelning skedde icke längre genom räknandet av dagars, månaders och års tal,
man fann på att med instrument mäta tiden; kronologien, tidräkningen, blev kompletterad
med kronometrien, tidmätningen.

De kaldeiska astronomerna voro under forntiden vida beryktade för sin visdom
och sin djupa kunskap i naturens hemligheter. De voro också förtjänta av detta sitt
rykte, men det blev icke deras verkligt förtjänstfulla insatser, som av människorna
möttes med aktning och vördnad, utan deras förmenta förmåga att kunna förutbestämma
människans öden och kommande händelser. Medan somliga av de babyloniska prästerna
så småningom höjde sig till en nykter och saklig uppfattning av himlens lagbundna
fenomen och således voro verkliga astronomer, funnos andra, astrologer, vilka trodde sig
med himmelsstudiets hjälp kunna lyfta på framtidens förlåt. Ursprungligen var det väl
den rena vidskepelsen och maktbegäret, som ledde prästerna att genom allehanda omina
(lat. ett omen, flera omina, förebud) söka vinna upplysning om det kommande, genom
studiet av förändringarna i offerdjurens inälvor, tunna oljehinnors färgskiftningar
och de vandrande stjärnornas ställning. Men när upplysningen steg och man i de
astronomiska perioderna sett naturens lagbundenhet, sökte man även ge en vetenskaplig
bakgrund åt siarekonsten.

Astrologiens vetenskapliga grundtanke. I vår tid kunna dylika vidskepliga försök
att läsa människans öde uti stjärnorna, kaffesump eller i plötsligt stelnade blyklumpar
avvisas med en axelryckning eller halvt på skämt användas som tidsfördriv. Men på
den tid det här är fråga om, hade dylika procedurer ett väsentligt djupare värde. De
beteckna människoandens första stapplande steg i dess sökande efter ett o r s a k s s a
m-m a n h a n g uti naturföreteelserna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:16:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free