Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Dagens indelning och den mekaniska tidmätningen - Det moderna uret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TIDEN.
Fig. 17. Huygens’ pendelur. Ur Huygens’
Horologium oscillatorium.
steghjulet giver åt spindeln, och dessa knuffar hindra pendeln från att stanna i sin
rörelse. Med den utefter pendelstången 77 skjutbara löpvikten d kan man finreglera
pendelns svängningstid.
En stor olägenhet med spindelgången är, att pendelns utslag kunna bli olika stora,
ty därigenom ändras svängningstiden hos pendeln. Det är nämligen icke så som Galilei
trodde, att varje pendel har en fullt
bestämd svängningstid. Noggranna
observationer visade Huygens, att svängningstiden
för olika stora utslag var ganska olika. Från
minsta utslag upp till 30°:s utslag ökar
svängningstiden med nästan 2 % och upp
till 90°:s utslag med 18 %; vill man därför
göra sig oberoende av de fel, som
härigenom kunna uppstå i urets gång, så får
man vidtaga extra åtgärder. Vid sina första
ur hade Huygens icke fäst sig vid den
ojämnhet i gången, som härrörde av dessa
förhållanden, men 16 år senare (1673) löste
han problemet genom att på var sida om
pendelns upphängningstrådar sätta tvenne
krökta »vingar» (T i Fig. I, tydligt synliga
i Fig. II). Härigenom förkortas
pendellängden under rörelsens gång vid stora
utslag, ty upphängningstrådarna rullas
därvid upp på »vingarna», och samtidigt ökas
hastigheten i pendelns rörelse. Formen på
vingarna beräknade Huygens med stor
omsorg, sedan han lyckats tränga till djupet
av pendelrörelsens mekaniska natur, så
att svängningstiden oberoende
av utslagets storlek alltid
håller sig oförändrad. Det visade
sig, att vingarna skulle krökas som
cykloi-den, den kurva vilken ett stift på
ytterkanten av ett hjul beskriver, när hjulet rullar
mot ett rakt underlag (se fig. 18), och med
så formade vingar tvang han pendeln att
med stor precision på bestämda tidsavsnitt
släppa fram steghjulet kugg efter kugg.
Den stora betydelse tidsbestämningen
äger för sjöfarten inspirerade Huygens att
konstruera pendelur mindre känsliga för skakningar. Genom att använda en i
triangelform kopplad dubbelpendel (fig. 19) och genom att upphänga uret i den till sjöss brukliga
s. k. Gardanska upphängningen (se fig. 20) erhöll han en första lösning. I fig. 20 se vi
detta ur upphängt och nedtill belastat med en blyvikt om 50 pund, varigenom
skak-ningarna i hög grad motverkades. Flera holländska ostindiefartyg utrustades med dylika
ur, men de visade sig icke tjänliga för sjöfart utan stannade på vägen.
Fig. 18. En punkt på omkretsen till en rullande
cirkel alstrar den kurva, som benämnes cykloiden.
Ur Huygens’ Horologium oscillatorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
