Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidsbestämning medelst vinkelmätning - Vinklars uppmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBESTÄMNING MEDELST VINKELMÄTNING. VINKLARS UPPMÄTNING. 55
ständigt är detsamma. I äldsta tider, då man icke använde sig av timcirkeln utan i stället
med klepsydrans hjälp bedömde stjärnhimlens vridning, lämnade noggrannheten vid
dylika bestämningar naturligtvis mycket övrigt att önska, men med nutida ur kan man
med ganska god precision fastställa en stjärnas tim vinkel.
Av största betydelse blev det därför, att man lärde sig att med hjälp av tim vinkeln
genom en ren räkneprocedur från det ena slaget vinklar, höjd och azimut, övergå till
det andra slaget, deklination och rektascension. Det ligger i sakens natur att, om man
har en kring världsaxeln vridbar st järnglob, och om man vet en viss stjärnas läge på
denna glob, d. v. s. om man känner dess deklination och rektascension, och om man
vidare vet timvinkeln, d. v. s. den vinkel som globen vridit sig sedan stjärnan passerade
st järnglobens meridian, så kan man lätt inställa stjärngloben i dess stativ i det läge,
som svarar mot stjärnans ställning vid tidpunkten i fråga; men eftersom st järnglobens
läge i förhållande till globens stativ på detta sätt är bestämd, måste också stjärnans
höjd och azimut vara kända. Det är likaledes uppenbart, att man omvänt kan bestämma
Fig. 31. Raka mått på vinklar; t. v. tangentskala, t. h. sinusskala.
en stjärnas timvinkel, om man dels känner stjärnans läge bland övriga stjärnor, d. v. s.
dess deklination och rektascension, och dels dess höjd i förhållande till observatörens
horisont. Ty väljer man ut en stjärna på stjärngloben och iakttager den, under det globen
vrides, så ser man, att stjärnans höjd över globens horisont ändras under vridningen;
mot en bestämd höjd på en bestämd sida om meridianen svarar ett fullt bestämt läge
av globen och således en bestämd timvinkel.
Det sammanhang vi på detta sätt kunna konstatera mellan en stjärnas olika vinklar
kunna en gång för alla fastslås i tabeller. Den sjär iska trigonometrien ( = sfärisk
tre-vinkelmätning av grek, tri, tre, gonia, vinkel, och metron, mått) är vetenskapen om hur
dessa tabeller på enklaste sätt skola uppställas och handhavas. Den förste, som
konsekvent införde sfäriska koordinater och uppställde en tabell för att ur vissa på en sfär
givna vinklar indirekt beräkna andra, var Hipparkos, som i ett verk om tolv böcker
dels behandlade det direkta sambandet mellan en vinkels båge och motsvarande korda
och dels visade, hur man stundom ur detta enkla samband kan beräkna sambandet mellan
en stjärnas olika koordinater.
Av större och ännu bestående betydelse blev det slags tabeller, som angav
sambandet mellan halva vinklar och halva kordan, och som numera kallas sinustabeller.
Den första sinustabellen uppställdes på 800-talet av den arabiske astronomen Al Battani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
