Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidsbestämning medelst vinkelmätning - Astronomisk tidsbestämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBESTÄMNING MEDELST VINKELMÄTNING. ASTRONOMISK TIDSBESTÄMNING. 67
en film så känslig, att den tillåter en hastig registrering av någon annan stjärna än solen,
är svår att framställa. Solens oregelbundna rörelse försvårar emellertid en dylik
bestämning av stjärntiden. Mot bakgrunden av detta är det man får värdesätta den »opersonliga
mikrometer» vi tidigare omnämnt, ty denna medgiver registreringen av en stjärnas
kulmin a,tion så, att samtidighetsfelet kunnat nedbringas till ungefär O.oi sek. Betänka
vi nu, att en stjärnas kulmination är huvudstandard för all tidmätning, så att st järndygnet
eller medelsoldygnet eller dess delar ge den absoluta tidsskalan, så inses, att tiden med
nutida hjälpmedel icke kan i absolut mått angivas med väsentligt större noggrannhet än
en hundradels sekund.
Betydligt enklare har problemet om nedbringandet av felet hos själva tidmätarens
angivelser varit. Man har konstruerat ur, som med stor noggrannhet angivit och
registrerat tusendels sekunder. Naturen själv har ställt ännu noggrannare händelseförlopp till
människans tjänst. Med hjälp av den elektriska gnistan, som bildas vid urladdning av
en kondensator, kan man nu för tiden kinematografiskt registrera över 10 000 bilder i
sekunden, och i ljusets och röntgenstrålningens fenomenvärld mäter man indirekt
tidsintervall av ännu mindre belopp. Genom att sådana fenomen registreras vid sidan av
varandra, kan tidmätningens fel sålunda drivas ned till häpnadsväckande små belopp,
men dylika mätningar äro icke absoluta mätningar, ty händelserna jämföras icke med
den absoluta tidsskalan utan med varandra; mätningen sker i en relativ tidsskala, som
man säger.
Till slut vilja vi göra en jämförelse mellan den moderna tidsbestämningens
noggrannhet och noggrannheten hos de äldsta kulturfolkens repetitions- och koincidensmetod.
Vid koincidensmetoden räknades dagar, och man kunde vid observationen, exempelvis
av när Sirius blev morgonstjärna, taga fel på en dag. Vid den moderna metoden mätes
dygnet av två kulminationer, och man kan taga fel på en hundradels sekund. På ett
dygn går 24 • 60 • 60 = 86 400 sekunder och således 8 640 000 hundradels sekunder.
Genom att under ett dygn observera två kulminationer av samma stjärna mäter den
möderne astronomen således en tid, som är 8 640 000 gånger större än felet. Vid
koincidensmetoden måste man med ett fel på en dag räkna 8 640 000 dagar eller cirka
24 000 år för att få samma proportion på felet. Man kan således utan överdrift påstå,
att vinkelmätningen besparar människan tid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
