Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Spekulativ rumsuppfattning - Praktiska mätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
RUMMET.
SPEKULATIV RUMSUPPFATTNING.
Lika långsamt som människan lärde sig att på ett rationellt sätt mäta tiden och
samla sina föreställningar därom till något enhetligt, lika långsamt lärde sig människan
även uppskatta rummets mått och dana sig klara föreställningar om rummets egenskaper.
Ja, dessa två föreställningsvärldar, tiden och rummet, tyckas så småningom hava
gemensamt trätt fram ur den mänskliga tankens mörker. Vi skola i det följande se icke blott
att tiden utgör ett praktiskt hjälpmedel vid uppmätning av avstånd, utan att tid och
rum äro två begrepp så intimt knutna samman med varandra, att ett särskiljande icke
alltid är möjligt. Men insikten härom kan endast komma så småningom, och vi kunna
därför till en början söka hålla denna gemenskap i bakgrunden, tills den obevekligt
pockar på uppmärksamhet.
Praktiska mätningar.
Längdmått. Av rummets alla mätbara egenskaper är det en, som mer än andra
tidigt tilldragit sig människans uppmärksamhet: att man i rummet kan mäta upp avstånd.
Vilden må stå hur lågt i kulturellt hänseende som helst, alltid är avståndet en storhet,
vars praktiska betydelse han har klar för sig. De mest primitiva standardmåtten äro väl
de med rörelse och tid sammanhängande måtten, en dagsresa för långa avstånd och ett
steg för korta. Till dessa föreställningar om ett standardmått knytes talens följd; man
talar om en, två, tre dagsresor, och så blir avståndet eller längden en mätbar storhet,
vilken kan angivas medelst ett tal och en enhet. Enheten angiver, vilket standardmått
som lägges till grund för mätningen, och kan således antingen vara dagsresor eller steg.
Men även andra standardmått ha tjänat människorna, fastän de kanske icke blevo så
oumbärliga, förrän människan blev bofast och vid förfärdigandet av bostad och husgeråd
ständigt nödgades använda dem. Man behövde kanske ett stycke av en trädstam och
ville icke bära fram mer än just så mycket som erfordrades. Var det en vågrät bjälke
kunde man då med sina fötter mäta upp den i en fot som standardmått, eller också från
hand till hand med utsträckta armar mäta längden med denna famn till mått. Var det en
lodrät stolpe, kunde man med armen från fingerspetsen till armbågen mäta upp längden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
