Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Spekulativ rumsuppfattning - Filosofiska skolor - Kritiska filosofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPEKULATIV RUMSUPPFATTNING. KRITISKA FILOSOFER.
8.3
kropparna tänktes röra sig. Denna nya tanke var säkerligen ej grundad på annat än en
sorts geometrisk erövringslystnad. Pythagoréerna tycks ha känt ett behov att sätta en
djupare geometrisk prägel på världsrummet, och de gingo så långt, att de till och med
uttalade sig om de olika sfärernas inbördes avstånd: sfärernas radier stodo i samma s. k.
harmoniska proportioner till varandra som den till harmoniska toner delade strängens
delar. Ja, dessa kristallsfärer, som sakta vrida sig runt den mänskliga åskådaren, ge
enligt pythagoréerna upphov till harmoniskt stämda toner, vilka genljuda i
världsrummet som en himmelsk musik, sfärernas harmoni, ehuru människoörat från födseln
så vant sig därvid, att denna musik icke längre kan urskiljas.
Rörelsens relatlvitet. Trots dylika fantasterier ha pythagoréernas åsikter varit
banbrytande för senare tiders forskningar mest kanske därför, att pythagoréerna voro
på god väg att inse människans egen obetydliga plats i universum, så att de liksom utifrån
kunde betrakta hela världsordningen. Enligt Philolaus ansågo pythagoréerna nämligen,
att jorden själv deltog i himlakropparnas rörelser. I världsrummets centrum tronar icke
längre jorden, utan centralelden, och kring den rör sig jorden och de övriga
himlakropparna. Hur pythagoréerna närmare tänkte sig detta, framgår icke av bevarade skrifter,
men det kan också göra detsamma; som faktum kvarstår, att pythagoréerna insett, att
världsrummet icke nödvändigt behöver tänkas sett från
jorden. Med skiftande observationspunkt skiftar även rörelsen, ty rörelsen är av
relativ art.
Med denna nya uppfattning om himlakropparnas rörelse, vari jorden själv får
deltaga, visa pythagoréerna, att de i tankens djärvhet gått betydligt längre än Anaximander.
De behöva icke längre, som han, av fruktan för jordens fallande rörelse, placera denna
planet i världens centrum, tvärtom; i fantasien se de jorden från ett världscentrum,
dit människan själv aldrig kan komma för att kontrollera sin fantasis skapelse, och
från detta världscentrum se de jorden i rörelse. Ja, ifrån denna tänkta ståndpunkt
blevo de så småningom i stånd att se de astronomiska fenomenen utspelas på ett helt
annat sätt än relativt den jordiska betraktaren. Stjärnhimlens ständiga rotation i
förhållande till en jordisk betraktare behöver ej göra sig gällande för en dylik utomjordisk
betraktare, tvärtom, en betraktare, som ej är bunden vid jorden, kan
stå stilla i förhållande till stjärnorna, men då synes i stället
j orden rotera.
Två pythagoréer, Nicetas och Ekphantus, gjorde sig till förespråkare för en dylik
uppfattning om en roterande jord och blevo därigenom föregångare till de åsikter,
varmed Copernicus cirka två tusen år senare revolutionerade uppfattningen av
världsrummet. På deras samtid synas dessa pythagoréers åsikter ej gjort så stort intryck,
säkerligen därför att för den dåtida astronomiska forskningen uppfattningen om en
roterande jord knappast innebar någon förenkling. Denna åsikt var en tankekonstruktion
bland så många andra, för övrigt av stort intresse; men den var icke framsprungen av
någon inre nödvändighet, och därför sköts den tillsvidare i bakgrunden för andra åsikter
av mera påtagligt värde.
Kritiska filosofer.
Eleaterna. Samtidigt med att den pythagoreiska skolans män sökte i en allmän
världsbild sammanfatta den mångfald astronomiska och geometriska fakta, som Över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
