Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Växelverkan mellan tid och rum - Den geocentriska världsbildens utformning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METRISK RUMSUPPFATTNING. DEN GEOCENTRISKA VÄRLDSBILDEN.
123
dian som ligger 15° östligt om Greenwich har en tidsskillnad härifrån på jämnt en timme.
Denna meridians läge har gjort, att dess tid, den medeleuropeiska tiden, kunnat omfattas
av Sverige, Norge, Danmark, Tyskland. Schweiz, Italien, Österrike och Ungern. Nästa
meridian på ytterligare 15° östligt avstånd ger den östeuropeiska tiden, som tillämpas
av Turkiet, Egypten och de sydafrikanska kolonierna.
För en så vidsträckt stat som U. S. A. har det varit omöjligt att använda en enda
borgerlig tid, utan där användas fyra olika normaltider: Eastern, Central, Mountain och
Pacific standard.
Med urets omställning från zon till zon följer även, att man vid resa runt jorden
ett helt varv någonstädes passerar en meridian, där midnatt råder och där datum således
växlar. Kunde resan göras blixtsnabbt, så skulle man vid återkomsten till utgångsorten
således skenbart ha vunnit ett dygn vid resa i östlig led eller förlorat ett dygn vid resa i
västlig led. För att efter resa runt jorden vid återkomsten ha samma datum som
utgångs-ortens innevånare är man därför tvungen att någonstädes på vägen korrigera
datum-angivelsen. Internationellt har man överenskommit att göra detta efter ett halvt varv
från Greenwich, således vid 180° longitud. Denna meridian kallas nautisk datumgräns,
och den går huvudsakligen över Stilla Oceanen, där samfärdseln är ringa. Vissa
ögruppers samfärdsel har dock gjort, att den praktiska datumlinjen fått en något slingrande
gång, så att öar med nära förbindelser räkna samma datum (se fig. 84).
DEN GEOCENTRISKA VÄRLDSBILDENS UTFORMNING.
Ptolemaios och hans Almagest. Under ytterligare fyra sekler bedrevos de
astronomiska studierna, ehuru med mindre framgång av den alexandrinska skolans män.
De märkligaste händelserna i astronomiens historia under denna tid äro den julianska
kalenderns införande (se sid. 18) och Possidonius’ upptäckt av sambandet mellan ebb- och
flodfenomenen å ena sidan och månens och solens rörelser å den andra. Cirka 130 e. Kr.
togo de astronomiska studierna åter fart, i det Ptolemaios med tillnamnet Klaudios
(den store på latin) då ledde de astronomiska arbetena i Serapeion. Ptolemaios, vilken
vi i ett annat sammanhang skola lära känna som en föregångsman på optikens område,
riktade astronomien med en del nya upptäckter framför allt rörande månens rörelse,
men mest bekant har han blivit genom det stora verk han författat, och som i arabisk
översättning blivit bevarat till eftervärlden under den något vanställda titeln Almagest
(al arabisk artikel, megistos grek., betyder den störste; Ptolemaios kallades nämligen megas
astronomos, den store astronomen, sin bok hade han däremot kallat Megale syntaxis tes
astronomeios). Det är genom detta verk kännedomen om äldre astronomers arbeten
bevarats till eftervärlden; i detta verk gav Ptolemaios nämligen en framställning av
sina föregångares och sin samtids hela astronomiska vetande. Som slutmålet för sin
framställning avsåg Ptolemaios att ge en slutgiltig världsbild avpassad så, att den stämde
med de noggranna iakttagelser rörande planeternas rörelser, som genom hans föregångares
arbeten så småningom samlats, och som han själv kompletterat bl. a. genom upptäckten
av den oregelbundna rörelse hos månen, som kallas månens evektion.
Den ptolemeiska världsbilden bygger på en konsekvent tillämpning av den
excentriska cirkelrörelse, som Hipparkos redan tidigare använt, och som man velat anse, att
Apollonios först av alla uttänkt. Ptolemaios tänkte sig jorden som centrum i sin
världsbild; varje planet rör sig i en epicykel, d. v. s. en bana, som tänkes uppkomma därigenom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
