Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Den geocentriska världsbildens utformning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
RUMMET.
att planeten (P i fig. 85) rör sig i en cirkelformig bana kring ett centrum (C i fig. 85), som
i sin tur utför en cirkelformig rörelse, antingen kring jorden (J i fig. 85) eller ock, som
det sedermera visade sig vara nödvändigt för att med större noggrannhet beskriva
rörelsen, kring ett nytt centrum, som i sin tur rör sig kring jorden eller eventuellt kring
ännu ett nytt centrum o. s. v.
Den bana som därvid beskrives får skiftande form, allteftersom de bägge kringgående
rörelsernas hastighet avpassas inbördes. 1 fig. 86 se vi ett stycke av en dylik epicykel,
ävensom hur den alstrats av olika skeden hos den i fig. 85 angivna rörelsen. Längst till
höger är skedet 1, då jord J, centrum C och planet P ligga i rak linje. I läget 2 har
planeten gått 1/8 varv runt centrum samtidigt med att detta centrum blott beskrivit cirka
1/32 varv. I läget 3 har ytterligare en vridning av 1/8 varv resp. 1/32 varv ägt rum o. s. v.
Om planeten betraktas från jorden, kommer den att mot fixstjärnesfären PSRQT synas
gå från P till Q, därefter vänder den och går till £ för att åter vända och gå till T.
Fig. 85. Epicykel.
Fig. 86. En epicykelrörelse som motsvarar en fram- och
återgående planetrörelse.
Enligt Ptolemaios befann sig månen närmast jorden; därnäst kommo i tur och ordning
Merkurius, Venus, solen, Mars, Jupiter och Saturnus. Rörande Merkurius och Venus
funnos astronomer, som ej delade Ptolemaios’ åsikt, utan som i stället placerade dem
bortom solen. Märkligt är, att varken Ptolemaios eller hans efterföljare på minsta vis
förråda någon kännedom om den egyptiskt-babyloniska åsikten, enligt vilken Venus
och Merkurius röra sig kring solen som centrum, utan Ptolemaios använder som centrum
för dessa planeters epicykler rent abstrakta punkter i universum.
Ptolemaios’ världsbild kom att i 1 400 år i huvudsak vara den astronomiska
vetenskapens sista ord rörande världsordningen, och hans Almagest blev astronomiens kodex
ända tills de europeiska folken under renässansen så småningom började vända sin håg
mot den av Copernicus delvis enligt antika mönster uppbyggda, väsentligt enklare
världsuppfattningen.
Vid bedömandet av den ptolemaiska världsbilden kan man anlägga två väsentligt
olika synpunkter, nämligen dels en fysikalisk-dynamisk med huvudsaklig tanke på
rörelsens inre orsaker och sammanhang och dels en matematisk-kinematisk med
huvudsaklig tanke på rörelsens beskrivning och dess matematiska förutberäkning. Från
fysikalisk ståndpunkt sett kan det med skäl synas synnerligen otillfredsställande att
använda sig av cirkelrörelsen kring rent abstrakta punkter ute i universum. Dessa
endast för tanken existerande punkter bäras icke upp av någon fysikalisk egenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
