Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Metallerna och de metallurgiska processerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS FÖRVANDLINGAR. DE METALLURGISKA PROCESSERNA.
167
skaffa sig den genom sin hårdhet så värdefulla bronsen. Kopparn förekommer
visserligen stundom gedigen, men detta är mera sällsynt, och denna metall kunde icke i
större utsträckning av människan utnyttjas till vapen och redskap, förrän man nått
det stadium, att man förstod att genom eld förvandla stenar till metall. Denna märkliga
upptäckt bildar en epok i mänsklighetens utveckling och har länge ansetts utgöra
gränsmärket mellan stenåldern och bronsåldern. Upptäckten har utan tvivel gjorts
genom en ren tillfällighet. Måhända var det stenarna, varmed man stöttat under
stockarna vid en lägereld, som under
hettans inflytande och tack vare träkolets
närvaro smälte ned och, sedan elden
slocknat, i marken kvarlämnade en hård
metallglänsande smälta, vilken tagit form
efter markens ojämnheter. Alla
tillfälligheter till trots, måste det dock varit ett
geni, som tagit fasta på denna upptäckt,
och som förstått att utnyttja metallens
gjutbarhet till att enkelt forma detta hårda
material. Man insåg snart nog, att metallen
ej vinnes ur alla slags stenar, utan endast
av vissa slags stenar, s. k. malmer, eller
närmare sagt kopparmalmer. Aristoteles’
lärjunge Theofrastos berättar, att man i
äldsta tider som kopparmalm utnyttjat den
klart gröna stenarten malakit och den
mörkt blå kopparlasuren. Så småningom
torde man dock lärt sig använda det
mycket utbredda mineralet kopparkis och andra
närstående mineral med mindre i ögonen
fallande färg.
Så småningom utbildades en hel kedja
metallurgiska processer, vilka kopparmalmen
och dess produkter genomgingo för att till
slut giva ett så rent metallmaterial som
möjligt. Fig. 123 återger en serie dylika
processer i den form, som de användes på Agricolas
tid. Fig. 123 B visar den härd, på vilken malmens röstning försiggår; A visar
samma härd under pågående röstning. Malmen har uppblandats med kvartshaltiga
stenar, vilka visat sig ha starkt slaggbildande egenskaper, och under den starka hettan
bildas en smälta, som rinner ut och ned i en i jorden grävd degel. Den lättflytande och
värdelösa slaggen skummas av, och i botten på degeln kvarstannar kopparstenen. Dessa
kopparstenar rostas sedan upprepade gånger, tills de bliva helt svarta. Den på detta
sätt erhållna svartkopparn kunde renas på flera sätt. Särskilt nedlade man stor omsorg
på att utdraga eventuellt ingående silver. För att ur svartkopparn erhålla metallisk
koppar användes upphettning tillsammans med kol. Denna kolets egenskap att
förvandla den svarta, porösa massan till en flytande metall har man infört en särskild term
för, man säger, att kolet reducerar svartkopparn till metallisk koppar, kopparn erhålles
genom reduktion av svartkopparn. I vår tid. uppfattar man upphettning vid närvaro av
Fig. 123. Framställning av svartkoppar genom
malmens röstning. Efter Agricola (.1557).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
