Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Metallerna och de metallurgiska processerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
MATERIAN.
Fig. 122. Guldet skiljes från kvicksilvret genom
upphettning i retorter. Efter Agricola (1557).
sig fritt svävande i vattnet. Genom särskilda trappavsatser, över vilka det
slam-förande vattnet ledes, underlättas guldets utfällning.
Plinius omnämner även en mera ekonomisk metod för guldets rening, det s. k.
amalgameringsförfarandet. Detta förfarande bygger på det faktum, att metaller låta
sig blandas samman till ett slags synnerligen likformiga blandningar, s. k. legeringar.
I allmänhet fordras härtill, att metallerna vid blandningen skola upphettas, så att de
befinna sig i smält tillstånd, men när kvicksilver utgör en av ingredienserna, är detta icke
nödvändigt; de flesta metaller lösas utan vidare upp i kvicksilvret, och man kan, om
det hela nedlägges i en mjuk skinnpåse, pressa ut överflödigt kvicksilver och erhålla
en fast legering (fig. 122, G).
Kvicksilverlegeringar ha på grund av sin säregna karaktär
fått ett speciellt namn, de kallas amalgam,
och själva blandningsförfarandet kallas
amal-gamering. Amalgamen äro vid vanlig
temperatur fasta ehuru lättsmälta kroppar ägande
metallglans och stor sprödhet. Guldet bildar
synnerligen lätt amalgam, och genom att
tvätta de guldförande mineralen med
kvicksilver kan man draga ut, extrahera, guldet i
form av guldamalgam. Fig. 121 visar en
dylik process. Ett vattenhjul (B) driver med
kuggutväxling (N, M) ett kvarn verk (F), där
den på förhand sönderstötta, guldförande
bergarten förmales till ett pulver, som av
vatten sköljes ned i tre efter varandra
följande kärl (O), i vilkas botten kvicksilvret
befinner sig. Kärlen äro försedda med omrörare
(Q), som drivas av kvarnhjulet medelst
kuggutväxling (X). Sönderstötandet i förening
med enklare vaskning av metallen synes
längst ned å figuren. Genom upphettning av
amalgamet blir detta sedan flytande och
kvicksilvret avdunstar, d. v. s. går i ångform upp i luften och lämnar guldet kvar i
ren form. För att kvicksilvret härvid skall tillvaratagas, användas särskilda retorter
(se sid. 169) för kvicksilverångornas uppsamling (fig. 122 D). Gnider man in
guldamalgamet på andra metaller, kan man genom upphettning få guldet att ensamt vara
kvar som s. k. brännförgyllning.
Även metallen silver förekommer gedigen i naturen och har på grund härav varit
känd sedan urminnes tider. Ofta äro guld och silver blandade, och det dröjde länge,
innan människan lärde sig noga särskilja dem. I äldsta tider synes särskilt Spanien
varit oerhört rikt på silver; fenicierna, kartagerna och sedermera romarna synas ha hämtat
stora mängder därifrån. Den grekiske författaren Strabon (c:a 63 f. Kr.—19 e. Kr.)
berättar, att man redan på hans tid renade silver genom att legera det samman med
bly. Genom upphettning fick man sedan det lättsmälta blyet att rinna bort.
Koppar. Brons. Metallerna koppar, tenn och bly utgöra mänsklighetens äldsta
nyttiga metaller, och man förstod att genom deras legering i lämpliga proportioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
