- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
169

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Metallerna och de metallurgiska processerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MATERIANS FÖRVANDLINGAR. DE METALLURGISKA PROCESSERNA.

169

i trådform till hårnålar, i bandform till beslag på lerkärl, i andra former till klämmor och
beslag. Bly framställdes genom röstning av blyglans och reduktion med kol. Vid
röstningen bildas av blyet en gul kristallinisk massa, blyglete, sojn man upptäckte ha den
egenskapen att förvandla olja till en tvålliknande
massa, blyplåster. Genom försiktig upphettning
erhölls ett starkt gulrött pulver, mönja.

Fig. 126. Tennmalmens reduktion i
schaktugn med hjälp av bläster.

Efter Agricola (1557).

Fig. 127. Kvicksilverframställning i ugn med
lövruskor. Efter Agricola (1557).

Kvicksilver. Destillation. Ett annat i
naturen förekommande starkt rödfärgat mineral,
cinnober, kallades av de gamla även för mönja,
stundom mönja av andra slaget. Som färgämne fick
detta tidigt stor användning, och det utgjorde även
råmaterial för framställning av kvicksilver, denna
egendomliga, även i rent, flytande tillstånd
förekommande metall. Theofrastos kände till att
man kunde få kvicksilver genom att lösa cinnober
i ättika vid tillsättning av koppar. Vitruvius
(omkr. Kr. f.) omnämner den numera brukliga
metoden, enligt vilken man helt enkelt upphettar

cinnober i ett slutet rum, varvid kvicksilvret bortgår i ångform och sedan i droppar
avsätter sig på rummets väggar. I fig. 127 se vi en vid slutet av medeltiden använd
metod. Uti en stor bakugn insättas på eldstäderna (E) deglar fyllda med cinnober (F);
i rummet äro dessutom lövruskor insatta.
Ugnen tillstänges väl, och upphettningen får
försiggå en tid, varefter ugnen får avsvalna.
Går man sedan in i den kalla ugnen, så
finner man kvicksilvret sitta som rimfrost
på väggarna och lövruskorna; genom att man
sopar väggarna med lövruskorna och därefter
skakar dessa, kommer kvicksilvret att rinna
samman i ugnens botten. Förfarandet är
ytterst primitivt men av utomordentligt
stort intresse, enär det visar, att människan
genom att imitera naturens rimfrostbildning
lärt sig destillationens svåra konst.

Med destillation menar man det
förfarande, som består i att en vätska tvingas
genom upphettning avdunsta ur ett kärl,
varvid den av vätskan bildade ångan
samtidigt uppsamlas i ett annat kärl. Avkyles

detta senare kärl, visar det sig, att ångan lättare strömmar dit och därigenom utan
större förluster kan tillvaratagas. Så småningom lärde man sig på ett rationellt sätt
renodla destillationsprocessen genom att använda två medelst ett rör förbundna kärl,
av vilka det ena hålles varmt, samtidigt med att det andra hålles relativt kallt. Fig.
128 visar kvicksilverframställning enligt denna mera rationella metod; B är det med
rör försedda kärl, som hålles varmt, numera benämnt retort (av lat. retortus,
tillbaka-böjd), D är det kallare kärlet, ett förlag. Det kvicksilver, man på detta konstlade sätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:16:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free