Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Metallerna och de metallurgiska processerna - Ometalliska ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
MATERIAN.
finnes uti mineralen speiskobolt, koboltkis och koboltglans; den färgar flussmedel med
en starkt blå färg och fick som sådan stor användning i äldsta tider till emaljer och
glasyrer. I Kina har man sedan äldsta tider använt den med järn och kobolt besläktade
metallen nickel uti legeringen pak-fong, vilken då den infördes i Europa fick namnet
nysilver. Själva metallen upptäcktes först 1751 av svenskarna Cronstedt och Bergman.
Ometalliska ämnen.
Metalloider. I vulkaniska trakter, framför allt på Sicilien och angränsande öar,
förekommer svavlet i mer eller mindre rent tillstånd, vanligtvis blandat med gips. Genom
att stapla upp milor av råmaterialet och antända dessa underifrån, får man svavlet
att smälta och rinna ned mot milans botten, där det urtappas och gjutes i formar. I
forntiden användes det huvudsakligen till läkemedel, till konservering av vin och till blekning.
Det var med det brinnande svavlets rök man rengjorde vin tunnorna och blekte färgade
vävnader. För medeltidens kemister kom svavlet att spela en utomordentligt stor roll,
måhända icke minst på grund av sitt underjordiska (vulkaniska) ursprung (fig. 218).
Svavlet saknar metallglans och skiljer sig väsentligt från metallerna, om det ock i vissa
avseenden företer analogier med en del metaller, bl. a. med tenn. Man brukar nu för
tiden räkna det till den grupp ämnen, som av Berzelius fått namnet metalloider. Till
denna grupp ämnen räknas bl. a. även kol och kisel. Kännedomen om kolet är lika
gammal som människans bekantskap med elden, och människan har redan på ett tidigt
kulturstadium förstått att i milor framställa kol genom att förbränna trä vid ofullständigt
lufttillträde. Det vanliga kolet kallas nu för tiden amorft kol (av grek, amorphe, formlös)
till skillnad från kristalliserat kol, vilket även förekommer, nämligen dels som blyerts
eller grafit och dels som diamant. Bägge dessa former av kol voro kända och använda
i forntiden, men däremot visste man ej, att de i grund och botten voro av samma ämne
som vanligt kol. Det var först 1773 som ett flertal franska kemister lyckades visa, att
diamanten är en kristalliserad form av kol, och 1779 visade Schéele, att grafiten är »ett
slags mineraliskt kol». Metalloiden kisel ingår i alla stenarter och utgör ett av jordens
allmännast förekommande ämnen. Som slaggbildande beståndsdel ingick den i de gamles
metallurgiska processer, men i ren form framställdes den först av Berzelius (1823)
som ett brunt pulver. Förutom detta amorfa kisel finnes även kristalliserad kisel,
liknande .grafit. Första gången framställdes denna kristalliserade form av H.
Sainte-Claire-Deville.
Till metalloiderna höra även de bägge med varandra närbesläktade ämnena fosfor
och arsenik, som på grund av sin likhet med vissa metaller, framför allt antimon, stundom
blivit kallade bastardmetaller eller halvmetaller. Fosfor ingår även i metallmalmernas
slagg och utgör en för metallerna ofta mindre fördelaktig förorening (vid järn orsakar
den kallbräcka, se sid. 197), men det dröjde in i medeltiden, innan man lärde sig
särskilja fosforn från andra ämnen. Arseniken var heller icke känd i ren form under
forntiden, men däremot kände man två starkt arsenikhaltiga ämnen, vilka i forntidens
läkekonst spelade en stor roll. Det ena var det redan av Aristoteles omnämnda, i
naturligt kristalltillstånd förekommande guldglänsande ämnet auripigment. Det andra ämnet
hade cinnoberröd färg och kallas numera realgar.
I senare tider ha metalloidernas grupp riktats med en mängd andra ämnen, varav
somliga äro gasformiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
