Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Kemien som spekulativ vetenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
MATERIAN.
Med pythagoréernas upptäckt av de fem reguljära kropparna kom femtalet, som
redan härskat bland himlakropparna, även att styra elementen. Och så uppfanns etern
för att jämsides med jord, vatten, luft och eld motsvara dessa fem kroppar (jfr sid. 81).
Huruvida Pythagoras’ (se sid. 79) förmodade resa till bramanerna vid Ganges haft
något att betyda härvid är ej gott att veta. Faktum är, att indierna redan vid denna tid
lärde om etern som ett femte element.
Anaxagoras (omkring 500—428 f. K.) från Klazomene lärde däremot om materians
allmänna homeomeri. Vad som menas med denna grekiska fackterm kunna vi enklast
låta den romerske författaren Lucretius förklara: »Vad han menar med homeomeri är
först och främst t. ex., att ben är format av oändligt fina och små ben, kött av oändligt
fint och smått kött, blodet av en mängd inbördes förenade små blodsdroppar; han tänker
sig ävenledes guldet byggt av små guldkorn, att jorden sammansatts av jordpartiklar,
elden av eldpartiklar, vattnet av vattenpartiklar, och han innefattar alla kroppar i detta
bildningssätt. Men däremot medgiver han ingenstädes bland kropparna vare sig tomrum
eller ett slut på delbarheten; och i detta avseende synes han mig dela samma fel som alla
de filosofer (Herakleitos, Empedokles m. fl.) jag i det föregående nämnt. Låt mig
till-lägga, att han hyllar alltför bräckliga principer, om det ens kan kallas principer att
utrusta elementen med samma natur som kropparna själva, så att de äro underkastade
trötthet och död och av intet skyddas mot förintelse.»
Atomer. Den bland de grekiska filosoferna som i sitt tänkande mest närmade sig
vår tids uppfattning om materians byggnad var Demokritos (omkr. 460—370 f. K.)
från Abdera. Tack vare den nyss citerade romerske författaren Lucretius (omkr. 97—55
f. K.) har man fått en ganska god inblick i de läror, som utgått från Demokritos.
Lucretius har nämligen skrivit en diger lärodikt om världens uppkomst, De rerum natura, vari
Demokritos’ lära i detalj utlägges. Enligt denna Lucretius’ framställning är universum
uppbyggt av materia och tomrum. Materian är delbar men icke obegränsat,
utan den är uppbyggd av ytterst små partiklar, atomerna, vilka äro fasta och
oförstörbara. Lucretius använder sig av en ypperlig bild för att åskådliggöra atomernas
betydelse vid materians bildning: »Ty samma atomer, som bilda himlen, havet, landen,
floderna, solen, ge likaså upphov till grödan, träden, de levande varelserna; men i olika
blandningar, kombinationer och rörelser. På samma sätt som du här överallt bland dessa
verser ser en mångfald av ord, och dock kan du lätt se, att verser och ord skifta till
innehåll och ljud. Sådan är bokstävernas makt genom enbar växling av deras följd.»
Platon (se sid. 85) hyllade en ganska fantastisk atomuppfattning, präglad av
rent geometriska föreställningar. Varm anhängare av Pythagoras’ läror accepterade han
de fem reguljära kropparna som atomer men gick ett steg längre genom att i en halv
liksidig triangel se motsvarigheten till urämnets atom om inte rent av denna atom själv.
På så sätt innehåller elden 24, luften 48 och vattnet 120 sådana trianglar; etern såsom
svarande mot den av femhörningar sammansatta dodekaedern måste följaktligen
intaga en särställning, medan de andra elementen kunna övergå i varandra genom
lämpliga kombinationer av trianglarna. Utan att i sig självt vara något särdeles
vederhäftigt eller lyckat försök att till atomläran koppla de hela talen är det dock märkligt
såsom en förelöpare till människans försök att med hjälp av räknekonsten få system i
materians byggnad. Märkliga moderna rön ha på en bred erfarenhetsbasis byggt upp
vad pythagoréerna och Platon med talmystik och fullständigt ogrundade hugskott icke
förmådde (se sid. 282).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
