Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Kemien som spekulativ vetenskap - Kemien som praktisk vetenskap under antiken och medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS FÖRVANDLINGAR. KEMIEN SOM PRAKTISK VETENSKAP.
179
Materian äger antingen tyngd eller lätthet. Med Aristoteles kom tänkandet
visserligen in på nyktrare banor, ty han gjorde allvarliga försök att utsöndra alla fria
fantasier, men även han var barn av sin tid och lät sig för mycket ledas av sin tankes
spekulation, vilken, hur logiskt tuktad den än var, måste fara vilse, när den icke stöddes
av tillräckliga erfarenheter. Aristoteles gav »logiska» bevis för att atomerna äro lika
otänkbara som deras rörelse. Och därmed fördes spekulationerna över materian tillbaks
till Empedokles’ ståndpunkt, d. v. s. till ett konstaterande av de fyra elementen. I delvis
anslutning till Anaxagoras tänkte sig Aristoteles, att varje kropp i universum ägde sin
bestämda hemort, dit den utan vidare drogs. I sin Fysik säger Aristoteles: »Icke dess
mindre frågar man, varför lätta och tunga kroppar röra sig till den ort, som tillkommer
dem. Härpå svara vi, att det är på grund av en naturens lag de äro i bestämda orter,
och vad som väsentligen kännetecknar det lätta och tunga är, att det ena rör sig
uteslutande uppåt och det andra nedåt.»
Aristoteles’ föreställning om ett absolut lätt med rörelsetendens uppåt och ett absolut
tungt med rörelsetendens nedåt kan sägas bilda en epok i mänsklighetens uppfattning
av materian. I mer än två årtusenden har denna åsikt dominerat, och trots att
uppfinnandet av luftpumpen och Boyles m. fl:s vägningsförsök i lufttomt rum borttagit den
grund, varpå Aristoteles’ åsikt vilat, kom den att kvarleva ända tills Lavoisier gav
den nådestöten (se sid. 189).
Kemien som praktisk vetenskap under antiken och
medeltiden.
Alexandrinernas kemiska forskning. Sedan den grekiska odlingen tagit säte i
Alexandria kommo de fria fantasierna och filosoferandet över alltings ursprung mera i
bakgrunden, och i stället sökte man genom praktiska försök tränga naturens hemligheter
in på livet. Vi ha redan sett, att de astronomiska och geometriska vetenskaperna fingo ett
betydligt mera vidgat innehåll, sedan de på egyptisk mark riktats med systematiska
iakttagelser. Sammalunda blev även fallet med kunskapen om materians sammansättning
och förvandlingar, vilken på egyptisk mark blev en praktisk vetenskap, visserligen
mindre klart metodisk än systervetenskaperna matematik och astronomi, men dock
med en tydlig tendens att nå bestämda praktiska mål. Medan grekerna så gott som
uteslutande riktat sin uppmärksamhet mot materians fysiska förvandlingar (övergång
från ett aggregationstillstånd till ett annat), kommo alexandrinerna att i stället intressera
sig för de förvandlingar, som vi kalla kemiska förvandlingar, och som bestå i en mera
djupgående omvandling av materian.
Egypten var också sedan gammalt hemorten för en hel rad industrier och processer
ägnade att sporra människan till forskningar i dènna nya vetenskap, som fått namnet
kemi. Detta namn har man rent av velat härleda ur det gammalegyptiska namnet på
Egypten, vilket i Psaltaren (ps. 105) kallas Cham’s (eller Hams) land och på
Rosettestenen1 Chemi, så att chemi sålunda skulle vara liktydigt med den egyptiska vetenskapen.
De lärda tvista dock om saken. Redan tusentals år före vår tidräknings början voro
egypterna utomordentligt skickliga i balsameringens svåra konst ävensom i konsten
att tillverka läkemedel, parfymer och kosmetiska salvor. Deras färgämnes-, glas- och
1 Den med vanlig skrift och hieroglyfskrift i Rosette påträffade berömda sten, som tack vare den
svenske diplomatens J. Akerblad (1763—1819) snillrika tolkning gav nyckeln till hieroglyfskriften.
Stenen förvaras numera i British Museum i London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
