Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materians former och förvandlingar - Kemien som praktisk vetenskap under antiken och medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS FÖRVANDLINGAR. KEMIEN SOM PRAKTISK VETENSKAP.. 181
blott färdas runt jorden med de bränslematade maskinerna utan även med deras
tillhjälp utrotat de grövsta formerna av slaveri. Men under forna dagar såg man ej detta
så klart. Ländernas avskildhet och alkemisternas hemlighetsfullhet bevarade hoppet
om guldets allmakt.
Vad som i hög grad bidragit till att man med förakt betraktat dessa oarter av
astronomisk och kemisk forskning, så att de för dem speciellt avsedda benämningarna astrologi
och alkemi fått en dålig klang, har varit, att bland mängden ärliga forskare även funnits
charlataner, som genom falska uppgifter och förespeglingar tillnarrade sig och
missbrukade andras förtroende. Tyvärr uppammades dylikt bedrägeri av den
hemlighetsfullhet, med vilken alkemisterna omgåvo sina arbeten. Nödvändigheten av en dylik
hemlighetsfullhet låg ju i sakens natur, ty skulle alla kunna göra guld, vore intet vunnet, annat
än att guldets värde plötsligen måste sjunka till en ren bagatell, eftersom guldet i och
för sig knappast har något större värde. De verk, sopa i brottstycken bevarats från den
alexandrinska skolan, visa också, att kemiens metoder och recept inhöljdes i ett mystiskt
dunkel. Det fjärde århundradets störste auktoritet, encyklopediförfattaren Zozimos
från Panopolis, vilken lär författat 28 lärda böcker över alkemi, är för oss endast känd
genom några fragment. Av hans mystiska recept har man dock lyckats få fram en del
uppgifter av ett visst historiskt värde. Vid sidan om kvicksilvrets »fixering» och det
»gudomliga vattnet» omnämnes där nämligen nyckeln till alkemiens gåta, den tinktur
som förvandlar silver till guld. Vid början av femte århundradet tycks den
alexandrinska kemien nått sin högsta blomstring, särskilt bemärkta voro Hypatias (se sid. 125)
lärjunge Synesios och filosofen Olympiodoros, men de kristna munkarna lyckades genom
Serapeions brand utrota detta forskningsinstituts samlade material.
Fig. 135. Alkemistisk framställning av de sju
metallerna, de sju himlakropparna, de fyra elementen och
de tolv stjärnbilderna i djurkretsen. Efter Basilius
Valentinus (1651).
Geber. Genom araberna räddades emellertid även denna frukt av den
egyptiskhellenistiska kulturen åt eftervärlden, och särskilt odlades alkemien med stor framgång av
västaraberna i Spanien. Som den
förnämsta arabiska kemisten har man
sedan slutet av medeltiden räknat Abu
Musa Djabir (död 776), vanligen
benämnd Geber. Denne store kemist
skulle varit verksam som professor vid
universitetet i Sevilla och författare till
hundratals märkliga kemiska skrifter,
vilka bevarats dels i medeltida latinska
översättningar och dels i arabiska
manuskript. Ända till 1890-talet var man
endast bekant med de latinska texterna,
och efter dem att döma måtte Geber
varit en utomordentligt framstående
forskare, full av nya idéer och uppslag;
bl. a. skulle han uppställt en teori över
metallernas sammansättning av två
grundämnen, i mycket påminnande om
senare tiders teorier. Tyvärr har det
sedermera av den franske kemisten Berthelot igångsatta studiet av hans arabiska
originalhandskrifter icke ansetts bekräfta denna uppfattning utan snarare givit vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
