Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som vägbart ämne - Vägningsförfarandets principer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
MATERIAN.
att de upphäva varandra, kallas i allmänhet för en nollmetod. Vägningsprocedurens
nollmetod är vid sidan av tidmätningens koincidensmetod mänsklighetens äldsta
fysikaliska mätmetod.
För att i siffror kunna uttrycka en kropps vikt uppfann man så småningom
olika stora numrerade standardvikter. Vid grävningar i det gamla Babylonien har man
funnit föremål av sten, försedda med kunglig stämpel, och dessa måste uppenbarligen
ha tjänat samma ändamål som vår tids av myndigheterna kontrollerade kilogram och
gramvikter. Det ligger så gott som i sakens natur, hur dylika standardvikter på enklaste
sätt numreras i en viss enhet; valet av själva enheten kan däremot bli föremål för olika
överenskommelser.
Sedan en sten eller metallklump formats och utsetts till enhet, kan man göra sig ett
flertal dylika enheter och på vågen kontrollera deras inbördes lika stora vikt samt sedan
stämpla dem alla med siffran 1. Därpå kan man förfärdiga en klump som, lagd i ena skålen,
Fig. 144. Egyptisk våg. Efter den Napoleonska kommissionens planschverk, Description de 1’Egypte.
väger upp två enhetsklumpar lagda i den andra. Härvid får man börja med en något
för stor klump och sedan genom avnötning medelst slipning, filning o. d. så småningom
närma sig den rätta storleken. Denna nya kontrollerade klump förses med siffran 2, och
man övertygar sig lätt, att två sådana enhetsklumpar jämnt uppväga 4 enhetsvikter.
På liknande sätt skaffar man si^ vikter, vilka kunna förses med siffrorna 3, 4, 5 o. s. v.,
och man övertygar sig lätt genom försök, att om man lägger ett antal olika vikter i ena
vågskålen och ett annat antal vikter i den andra, så väga de jämnt, ifall sammanlagda
siffersumman för den ena viktsgruppen är lika med sammanlagda siffersumman för den
andra. Detta faktum anses av den ytlige såsom självklart, men ett naturfenomens art
kan aldrig för tanken vara självklar, endast erfarenheten kan giva klart besked, om man
tänkt rätt eller ej. Det måste därför uti föreliggande fall vara ett erfarenhetsrön, att de
siffror man påstämplat de olika standardvikterna kunna ge besked om hur vågens utslag
kommer att ställa sig. Går man till botten med denna fråga, kan den drivas fram till
följande fundamentala erfarenhetssats:
En viss material mängds vikt är en för denna
material-mängd fullt bestämd mätbar storhet, vars talvärde är
oberoende av om materialet styckas eller omformas och
likaså oberoende av materialets läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
