Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som vägbart ämne - Precisionsvägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
MATERIAN.
För speciella ändamål användas viktsatser av annan art än det vid metersystemet
fastslagna. Sålunda användes vid vägning av pärlor och ädelstenar som viktsenhet 1
karat (av grek, keration, balja). Ursprungligen användes till denna vikt frön från
Johannesträdets fröbalja, därav namnet, men numera har denna vikt standardiserats
och utgör 200 mg, s. k. metrisk karat. Vid probering av guld och silver användas vikter
graderade i millièmes (fr. tusendelar); en millième motsvarar ett halvt milligram, så att
0.5 g är 1 000 millièmes. Till sockeranalyser användas som normalvikter förgyllda
mäs-singsvikter om 13.024 g och multiplar därav, således 26.048 g upp till 65.120 g.
För att belysa den noggrannhet, varmed en förstklassig firma tillverkar viktsatser,
kan nämnas, att firman Rueprecht & Sohn justerar sina vikter efter ett
huvud-normalkilogram, vilket kontrollerats av Bureau International des Poids et Mesures (jfr
sid. 150), och vilket visat sig riktigt på O.oi mg när.
Den svenska rikslikaren är däremot cirka 0.04 mg
för lätt.
Tillverkningen av förstklassiga normalvikter är
förenad med stora svårigheter, ty man fordrar, att
det material, varav en vikt är tillverkad, skall vara i
högsta möjliga grad homogent, så att inga porer eller
inre håligheter få förekomma. Vid tillverkning av
mässingsvikter använder man därför mässingsbult,
som genom dragning, från att ha ägt en viss diameter,
blivit betydligt klenare. Genom dylik hårddragning
uppnås ett ganska homogent material, men vid större
vikter om 1 kg gäller som regel, att av 4 å 5 samtidigt
tillverkade blott 1 å 3 efter förgyllningen visa sig
fullständigt porfria och således duga att använda.
Vid mässingsvikter om 2 kg kan man icke hårddraga.
mässingen utan måste efter gjutningen hamra ihop
den, så att den blir så kompakt som möjligt. Vid
användning av bergkristall är det betydligt enklare att garantera ett homogent material,
eftersom detta är genomskinligt. Den på galvanisk väg åstadkomna platineringen,
förgyllningen eller förnicklingen av sådana mässingsvikter, som sakna justeringsanordning,
ändrar vikten, och det galvaniska överdraget måste därför göras med omsorg; vid
justeringen kan det rent av hända, att man tvingas slipa av överdraget och tvingas till en ny
sådan procedur. Förstklassiga vikter komma följaktligen att även ställa sig rätt dyra
i tillverkningen.
Till varje viktsats bör höra en pincett, varmed vikterna kunna lyftas upp ur sitt
fodral och placeras på vågskålen. All beröring med händerna bör nämligen undvikas,
emedan därvid främmande ämnen alltid komma att häfta vid vikterna och ändra deras
vikt. För att underlätta de större vikternas upptagande ur de hål, varmed fodralet är
utrustat, bruka de obetydligt avsmalna nedåt, varigenom god släppning erhålles; de
smärre vikterna göras i form av tunna bleck med en uppvikt kant, så att de lätt kunna
gripas medelst pincetten. För att spara på vikter brukar man, när vägningen sker
enligt tareringsmetoden (se nedan), använda sig av enklare motvikter i form av fina
blyhagel o. dyl. Till dessa hagels förvaring användas lämpligen två lätta kärl så formade,,
att haglen lätt kunna hällas ur det ena i det andra.
Fig. 151. Viktsats av bergkristall.
Tillverkare Rueprecht & Sohn, Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
