Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som vägbart ämne - Precisionsvägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS VÄGBARHET. PRECISIONSVÄGNING.
209
sionsvåg (fig. 150), där vågskålen utgör ett slags kolv med glapprum, rörlig i en
luft-fylld cylinder. Denna våg har den egenskapen, att den hastigt inställer sig på
jämviktsläget utan att svänga fram och tillbaka, ty svängningarna förhindras, rörelsen
blir aperiodisk, genom det motstånd luften sätter mot »kolvens» rörelse.
Viktsatser. Till varje våg hör en viktsats omfattande så pass många olika
standardvikter, att man kan utföra vägningar inom vågens hela mätområde. Mätområdet
begränsas uppåt av den tillåtna maximalbelastningen och nedåt av den minsta vikt, för
vilken vågen gör ett märkbart utslag. För att med minsta möjliga antal standard vikter
uppväga alla inom mätområdet förekommande belastningar har man dem indelade i
grupper enligt decimalsystemet, s. k. viktsats.
Inom varje grupp användas fyra vikter, nämligen en om 1 enhet, två om 2 enheter
och en om 5 enheter. Inom metersystemet förekomma således i en finare viktsats
vikterna 1, 2, 2 och 5 cg (centigram, d. v. s. hundradels gram); 1, 2, 2 och 5 dg
(deci-gram, d. v. s. tiondels gram); 1, 2, 2 och 5 g (gram); 10, 20, 20 och 50 g; 1, 2, 2 och 5 hg
(hektogram, d. v. s. hundra gram); 1, 2, 2 och 5 kg (kilogram, d. v. s. tusen gram) o. s. v.
Uti gram som enhet ha de således värdena, O.oi, 0.02, 0.02, O.os; O.i, 0.2, 0.2, O.5; 1, 2, 2,
5; 10, 20, 20, 50; 100, 200, 200, 500; 1 000, 2 000, 2 000, 5 000 o. s. v. Genom lämplig
kombination av dylika vikter kan man därför lätt bilda varje vikt, vars värde angivits
i decimalsystem (d. v. s. det vanliga s. k. arabiska talsystemet jämte decimalbråk).
Även andra kombinationer än 1, 2, 2, 5 kunna tänkas komma till användning, ehuru
denna är den mest brukliga. Mendelejev har sålunda (1895) föredragit kombinationen
1, 2, 3, 4, som faktiskt äger vissa företräden.
Det material, varav en viktsats olika vikter förfärdigas, är varierande. Till vikter
över 1 kg användes i allmänhet gjutjärn, medan vikter mellan 1 kg och 1 g vanligen
tillverkas av mässing. Vikter under 1 g förfärdigas helst av platina, men på grund av
denna metalls höga pris har man även använt nickel och under världskriget även
aluminium, något som med hänsyn till det vid aluminium relativt stora luftdeplacementets
inflytande är mindre fördelaktigt. Sådana vikter, vilka icke skola användas till gängse
bruk utan endast som jämförelse vikter vid kontroll av de vanliga vikterna, s. k.
normalvikter eller likare, tillverkas stundom av andra material. Sålunda förekomma normalvikter
av bergkristall från 1 g upp till 1 kg. Små normalvikter förfärdigas av en legering mellan
platina och den med platina närbesläktade metallen iridium (upptäckt 1803 av Tennant);
dylika legeringar äro utomordentligt hårda och motståndskraftiga, så att de icke oxideras
eller angripas vid upphettning, ja, icke ens angripas av kungsvatten. Den internationella
meterkommissionens likare i Paris består av en dylik legering, innehållande 90 % platina
och 10 % iridium. Av samma material är även den svenska rikslikaren, vilken förvaras
av Vetenskapsakademien, och med vilken justerings verk et vart tionde år jämför de två
likare, som användas vid justeringsverkets ständiga kontrollering av de i handeln gängse
vikterna. Mindre dyrbara normal vikter förfärdigas av mässing, och genom förgyllning,
platinering eller förnickling förses de med ett skyddande lager av guld, platina eller nickel.
Vid en del vikter finnes en möjlighet till finjustering på så sätt, att vikten, som i
allmänhet är försedd med en knopp, har knoppen ingängad i ett hål, och inuti den dolda
delen av knoppen finnes ett utbytbart stift, vilket genom avfilning tillåter en gradvis
minskning av vikten. Vid mindre fina vikter kan en minskning av vikten endast erhållas
.genom avfilning på själva vikten. För att öka vikten får man, därest ingen
reglerings-.anordning finnes, borra hål och sätta i en plugg av tyngre metall.
14—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
