Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som vägbart ämne - Precisionsvägning - Vågar för handelsbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS VÄGBARHET. VÅGAR EÖR HANDELSBRUK.
215
fallen spelar över samma skalstreck, ställer sig besvärlig; den har dock den goda
egenskapen, att den för sitt utförande icke kräver kännedom om balansens ställning
vid exakt jämvikt.
Vågar för handelsbruk.
Fig. 152. Modell av Robervals våg. De två
lodräta stavarnas tvärslåar motsvara vågskålarna; med
modellen visas, att det kring eggar vridbara
vågskelettet är i jämvikt, även om de påhängda
vikterna placeras olika, blott de ha lika totalvikt.
Fig. 153. Robervals våg.
Löpvikts- och pendelvågar. Förutom den i det föregående beskrivna likarmade
balansvågen användas nu för tiden en hel del andra vågtyper, dels bättre lämpade för
snabba vägningar och dels bättre lämpade
för tunga laster. För snabb vägning
användas dels löpviktsvågar, olikarmade vågar
med löp- eller skjutvikter av principiellt
samma art som besmanet och pyndaren,
ehuru bekvämare utrustade och vanligtvis
försedda med en brygganordning för
placering av lasten, och dels visarevågar
ävenledes utrustade med brygga.
Brygganordningen avser att åt lasten ge ett underlag,
vilket under vägningen höjer och sänker
sig parallellt med sig självt, så att
stjälp-ning av lasten under vägningen således är
utesluten. Urtypen för bryggan utgör den
av fransmannen Roberval konstruerade våg, som schematiskt finnes avbildad i
fig. 152. Genom att taga en med goda länkförbindelser av metallstavar bildad
parallellogram och lagra denna på två eggar (i fig. 152) uppnår man, att två av
denna fyrkants sidor alltid stå vertikalt, och de kunna därför uppbära vågskålar lika
bra som de vanliga vågarnas upphängningsanordning.
För att tvinga vågen att intaga ett jämviktsläge, där
bägge vågskålarna stå på samma höjd, är ramverket
försett med en extra belastning, vilken är stelt förbunden
med ena sidan av ramen. Den Robervalska vågen (fig.
153) har för handelsbruk haft stor spridning, men börjar
i våra dagar just undanträngas av nyssnämnda två
våg-typer med löp- eller skjutvikter.
Av visarevågar finnas många olika typer, men de i vår tid mest förekommande
äro den s. k. Toledovågen (se fig. 154) och dess efterapningar, vilka alla sammanfattas
under namnet pendélvåg, och vilkas urtyp är den vanliga brevvågen. Toledovågen är
närmast att likna vid ett besman med rörlig motvikt, men olikheten består däri, att
man vid besmanet och liknande skjutviktsanordningar för hand ökar skjutviktens
vågarm, medan vid Toledovågen vågarmen automatiskt förändras genom den rörelse
brygganordningen bibringas genom den pålagda lastens tyngd. Principiellt
åskådlig-göres Toledovågens verkningssätt av fig. 154. Vågbalansen är utformad till två krökta
partier Kx och K2, över vilka böjliga stålband Bi och B2 äro lagda, och dessa stålband
uppbära i den fria ändan viktbelastningen Px och motvikten P2, medan den andra
ändan är fästad vid själva balansen. Balansen är som vanligt fritt vridbar kring en
bestämd axel och bringas i överensstämmelse med hävstångslagen automatiskt att vrida
sig och inställa sig i ett sådant läge, att belastningens och motviktens vikter äro omvänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
