Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som vägbart ämne - Samband mellan kroppars vikt och rymd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
MATERIAN.
gör, att kvicksilvret, som dessutom genom destillation låter sig befrias från föroreningar,
kommit till stor användning och att man med stor omsorg undersökt kvicksilvrets
egenskaper, bl. a. dess specifika vikt. I olikhet mot vad fallet är vid andra metaller
har denna specifika vikt kunnat bestämmas med ett stort antal decimaler. Vid en
temperatur av 0° är kvicksilvrets specifika vikt 13.5957.
Fig. 158.
Nutida areometer.
Fig. 157.
Ölpro-vare från Danzig.
Lösta ämnens inverkan på vätskors specifika vikt. Areometrar. Så småningom
fann man på metoder att mäta vätskors och vätskeblandningars specifika vikt med
apparater liknande dem man än i dag använder till spritprovare, mjölkprovare o. s. v.
Sådana apparater (se fig. 157 och 158) kallas nu för tiden areometrar (av grek, araios,
tunn, och metron, mått), och den äldsta areometer,
varom man vet något med visshet, beskrives av den
alexandrinska fysikern Hypatia’s (se sid. 125)
lärjunge Synesios i ett brev ställt till Hypatia.
Denna areometer bestod liksom vår tids av ett
jämntjockt graderat rör så utbalanserat, att det stod
rätt upp och ned i en vätska. I specifikt tunga
vätskor flyter denna kropp upp ganska mycket, i
lättare vätskor sjunker den däremot ned djupare.
För varje slags vätska sjunker röret ned så, att en
bestämd längd av röret befinner sig under och
återstoden över vätskans yta, när areometern fritt flyter
i vätskan. Graderas därför röret utefter sin längd,
kommer det för varje bestämd vätska att sjunka ned
till ett bestämt delstreck. Synesios använde sin
areometer till att särskilja olika slags dricksvatten. Man
visste nämligen, att det renaste »mjuka» och
hälso
sammaste vattnet var lättare än det »hårda», särskilt för giktsjuka mindre hälsosamma
vattnet, och Synesios, som var bräcklig till hälsan, använde sin apparat, vilken han
benämnde baryllion, till att uppsöka mjukt vatten, och han hade efter allt att döma
försett sin apparat med ett märke, till vilket den borde sjunka, om vattnet skulle vara
för honom drickbart; sjönk den icke så djupt, var vattnet icke lämpligt som dryck.
På samma sätt äro nutida areometrar vanligen utrustade med ett rött tvärstreck å
den med svart gradering utförda, i röret inneslutna skalan för att markera en för ett
visst ändamål lämplig vätska. Bland annat har man till blyackumulatorer en sådan
liten areometer för undersökning av svavelsyrans utspädning och ackumulatorns
därmed sammanhängande laddningstillstånd. Vid lastångare har man förstäven graderad,
så att man kan se, hur mycket fartyget sjunker under lastningen; graderna kunna
därvid avpassas så, att man direkt i hundratals eller tusentals ton kan avläsa lastens
storlek.
Redan på Aristoteles’ tid hade man sig bekant, att vatten genom upplösning av
främmande ämnen ändrar specifik vikt. Uti hans Meteorologi kan man nämligen läsa
följande intressanta utläggning: »Om man sänker ned i havet ett av vax format kärl,
vars mynning avspärrats av sådan materia, att vattnet icke kan tränga in, så kommer
drickbart vatten att tränga genom vaxväggarna. Den jordhaltiga delen av havsvattnet
utestänges liksom av ett filter, ävensom den inblandning, vilken åstadkommer sältan.
Det är denna del av havsvattnet, som ger det dess tyngd, vilken är större än hos det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
