Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som rumfyllande ämne - Gasers rymdegenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS RUMFYLLNAD. GASERS RYMDEGENSKAPER.
249
inom hela vätskan, så att om någon intill vätskan gränsande vägg är rörlig, denna endast
kan förbli i vila, om man utsätter den för en belastning, som står i proportion till dess
ytinnehåll.
Diyiderar man en belastning uttryckt i ett visst mått, exempelvis kgf, med
storleken på den area, på vilken belastningen verkar, så får man ett mått, vars
talvärde enligt Pascals princip är detsamma för vätskans alla delar, så snart jämvikt råder.
Detta oföränderliga mått på den påkänning som utövas på vätskan och kärlets väggar
kallas vätskans tryck eller vätsketrycket. Vätsketrycket uttryckes således uti
metersystemet medelst en kvot mellan tyngd och yta; vanligen tager man kilogram per
kvadratcentimeter, eller som man förkortat skriver kgf/cm2. Numera kallar man denna
enhet för atmosfär (at.), så att ett visst antal atmosfärers tryck således anger ett tryck av
detta antal kgf på varje cm2. Förr i världen menade man med atmosfär trycket av 760 mm
kvicksilver; denna enhet, som motsvarar 1.033 kgf/cm2, kallas stundom för fysikalisk
Fig. 180. Apparat för demonstraiion
av Pascals princip.
Fig. 181. Apparat för demonstration
av vätsketryck.
atmosfär till skillnad från nyssnämnda, som benämnes absolut, metrisk eller teknisk
atmosfär.
Man kan emellertid lätt inse, att i ett djupt kärl vätskan i kärlets övre del utgör en
belastning på vätskan i kärlets nedre del, så att även på grund av vätskans egen tyngd
tryck utövas inom densamma. En noggrann undersökning visade Pascal att så även
var fallet. Med den i fig. 181 avbildade nutida apparaten, som består av ett i ena änden
utvidgat och med en spänd kautschukhinna förbundet rör, kan man lätt demonstrera
detta. Rörets inre fylles till ett visst märke m med samma vätska som i det större
cylindriska kärlet; härvid vilar kautschukhinnan mot ett underlag, så att den hålles
plan. Hålles röret nere i vätskan så djupt, att märket m just står vid fria vätskeytan
(B), verkar på gummihinnan lika stort tryck inifrån som utifrån, och hinnan förbliver
plant spänd. Höjes röret, så att märket m står över vätskeytan (Al), buktar hinnan
nedåt, visande att trycket utifrån kärlets vätska är mindre än trycket av den i röret
förvarade vätskan, som för övrigt sjunker något i förhållande till märket m, eftersom
hinnans böjning ökat rymligheten i röret. Sänkes röret, så att märket m kommer
under ytan (C), synes att trycket i bottnen av kärlet är större, ty hinnan buktar
inåt och tvingar vätskepelaren att höja sig över märket m.
Man kan således vid vätskor särskilja två olika slags tryck, dels yttre tryck, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
