Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som rumfyllande ämne - Gasers rymdegenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
MATERIAN.
oförändrat gör sig gällande inom ett kärl, när det helt fylles av en vätska och denna utifrån
sammanpressas, samt dels inre tryck, växande med tilltagande djup och härrörande från
vätskans egen tyngd, och detta senare är verksamt, vare sig vätskan befinner sig i ett
öppet eller slutet kärl. Det inre trycket gör sig således alltid gällande, och därför är
alltid trycket inom en vätska större på större djup än på mindre djup. Pascal visade,
att det inre trycket mot en bestämd yta är proportionellt mot avståndet från fria
vätskeytan, och att det kan mätas av vikten hos en rak vätskepelare, som står på
ytan i fråga och vars höjd är lika med ytans lodräta avstånd upp till fria vätskeytan,
om sådan finnes, men upp till vätskans högsta del, om den utfyller ett slutet rum.
Eftersom vikten av en rak vätskepelare med en given basyta endast beror av
vätskans art och höjdens storlek, brukar man vid sidan om tryckets mått i kgf/cm2 även
använda måtten »millimeter kvicksilverpelare» eller »millimeter vattenpelare», och
betydelsen härav kan icke gärna missförstås. I stark, något oegentlig förkortning skriver
man mmHg i st. f. millimeter kvicksilver, därvid utnyttjande det kemiska tecknet
för kvicksilver. En vägning av kvicksilver visar, att en vätskepelare med 1 cm2:s
tvärsnitt och 1 cm:s höjd väger ungefär 13.6 gr (se sid. 222); följaktligen motsvarar
varje millimeter kvicksilver ett tryck av 1.36 grf/cm2, och för att få ett tryck av 1 kgf/cm2
1 000
får man taga en pelarhöjd om ––– mm, d. v. s. ungefär 735 mm. För att samma
1.36
tryck skall uppnås med en vattenpelare måste den göras 10 m hög.
Gastryck. Det lufthav eller den atmosfär av luft, som omgiver jorden, är på samma
sätt som vattenhaven underkastad tyngdens verkan. Nere på dess botten, vid jordytan,
där vi gå, pressas denna luft samman av all den ovanför liggande luftmassans tyngd och
följden blir, att även inom luften råder ett visst inre tryck, olika på olika höjder. På
precis samma sätt som vi i fig. 181 kunnat studera trycket inom en vätska var det
Pascals svåger vid Puy-de-Domeförsöket (se sid. 243) med barometern studerade
lufthavets tryck. Enda skillnaden är, att i fig. 181 behöver man ej som vid
kvicksilverbarometern använda ett tillslutet rör för att erhålla ett vattentomt rum, ty vi kunna
låta röret vara så långt, att det når upp över vattnets yta och därigenom blir
vattentomt. Med ett barometerrör kan man däremot inte gärna nå upp över lufthavets
översta skikt; därför får man på annat sätt se till, att icke luften kommer in i röret och
pressar från bägge hållen; och det är detta man uppnår med att som Torricelli ha röret
slutet och från början helt fyllt med kvicksilver.
Går man in med en barometer i ett slutet rum, vilket man sedan noga avstänger
från den yttre luftens tyngdverkan (fig. 178), ändras icke förhållandena, utan lufttrycket
verkar alltjämt av följande skäl. Den i rummet befintliga luften har, eftersom den
befinner sig vid bottnen av lufthavet, genom dettas tyngd hoppressats, så att den äger ett
bestämt tryck. Att den sedan inneslutes av ett väl tätat rums väggar, ändrar icke detta
sakförhållande, ty nu är det rummets väggar, som hålla luften ihoppressad. Detta
kommer icke till synes, därför att väggarna även utifrån pressas, men skulle man kunna
borttaga luften utanför väggarna, och voro dessa böjliga, så skulle man märka, hur den
instängda luften faktiskt pressar på väggarna. Boyle genomförde ett experiment, som i
smått ådagalägger detta. Han tog en till hälften med luft fylld, väl tillsnörd blåsa och
lade in den i luftpumpen. När nu luften utanför blåsan pumpades bort, visade sig
tydligt och klart att den inuti blåsan befintliga luften besatt ett avsevärt tryck, ty blåsan
spändes ut med allt större kraft, ju mindre trycket blev hos den utanför befintliga luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
