Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som rumfyllande ämne - Gasers rymdegenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
MATERIAN.
Af?
F
sammanhållning, enligt vad Boyles nyssnämnda försök visar, och vätskan övergår i
gasform, d. v. s. molekylerna bliva fritt rörliga, och rörelsefriheten inskränkes blott
av deras sammanstötningar med varandra eller med kärlets,
väggar.
Från den kinetiska gasteoriens synpunkt sett bli gasernas
tryck och expansionsförmåga olika yttringar av en och samma
egenskap, nämligen av de elastiska molekylernas fria rörlighet.
G
H
B
n
1
i
Fig. 182. Apparat för
demonstration av
Boyles lag för tryck under
(vänstra figuren) och
över (högra figuren)
atmosfärstrycket.
Boyles lag. Rent kvantitativt hade Boyle kunnat iakttaga
luftens expansionsförmåga uti den lågtrycksmanometer, med vilken
han undersökte den grad, till vilken förtunningen drevs uti hans
luftpump. För varje gång kolven drogs ut, vidgade den i recipienten
befintliga luften ut sig i det större utrymme, som därigenom
bereddes, och samtidigt sjönk kvicksilverpelaren i manometern. Det
av manometern utvisade trycket ändrades på ett bestämt sätt med
den av gasen utförda expansionen.
Av dessa iakttagelser leddes Boyle till den förmodan, att man
skulle kunna på förhand bedöma det tryck, som svarar mot en viss
utvidgning, och han uppställde den hypotesen, att »tryck och
expansion stå i omvänd proportion till varandra». Boyle
framhäver emellertid själv, att det icke var hans iakttagelser över
luftens jörtunning, som lett honom till denna säkra hypotes, utan
att han av sin lärjunge Richard Townley fått det uppslaget att
undersöka tryckförhållandena vid luftens förtätning. Till den ändan
avspärrade han med kvicksilver en viss luftmängd i den kortare
och tillslutna skänkeln av ett U-formigt böjt glasrör. I den längre,
öppna skänkeln av samma rör nedhällde Boyle kvicksilver i olika
portioner och observerade för var gång, hur stor höjd luftmassan
intog ävensom hur stor höjdskillnaden var mellan kvicksilvret i
de bägge skänklarna. Det visade sig härvid, att när luftpelarens
volym minskades till den halva, så måste det på den instängda
luften verkande trycket fördubblas, minskades volymen till en
tredjedel, måste trycket trefaldigas o. s. v.
Robert Hooke upprepade Boyles försök med hjälp av två
apparater, som varit förebilder till de i vår tids undervisning använda
demonstrationsapparaterna. I fig. 182 är till vänster den
anordning, som möjliggör mätningar vid tryck lägre än atmosfärstrycket,
medan den högra anordningen användes till tryck över atmosfärens
tryck. I bägge fallen avläser man gasens volym ur längden på den
del av glasröret, vari gasen befinner sig. Trycket varieras i vänstra
apparaten genom att det torricelliska röret AB höjes eller sänkes
i kvicksilverbehållaren CDE’, härvid kommer kvicksilverpelaren inuti röret att flytta
sig till de olika märkena F, G, H, 1, K. Står kvicksilvret vid exempelvis I, så är
gasvolymen angiven av längden AI och gasens tryck av skillnaden mellan
barometerståndet och kvicksilverpelarens höjd BI. I den högra apparaten hålles gasen instängd i den
ena skänkeln BC av det upptill slutna, vid DC omböjda glasröret ADCB och
sammanpressas till de olika märkena, därigenom att kvicksilver till olika mängd nedhälles i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
