Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som rumfyllande ämne - Vätskors sammantrycklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS RUMFYLLNAD. VÄTSKORS SAMMANTRYCKLIGHET.
267
Fig. 206. De florentinska
akademikernas försök att
genom inbnckling av en
silverkula sammantrycka vatten.
Fig. 207. Regnaults
piezometer.
Försöket misslyckades dock, ty trycket var icke tillräckligt att ge märkbar
sammanpressning av vattnet.
Akademikerna försökte då ett annat sätt. De fyllde en silverkula helt med vatten
(se fig. 206) och skruvade igen kulans öppning. Därefter bearbetades kulan med en
hammare, så att den fick bucklor. Därvid minskades visserligen volymen, men eftersom
vattnet samtidigt i små droppar trängde
tvärs igenom silverplåten, lyckades man
icke sammantrycka vattnet.
Den första, som på ett otvetydigt sätt
ådagalade att volymförändring genom tryck
är märkbar, var J. Perkins, som 1820
utförde undersökningar av tryckförhållandena
på stora havsdjup. Undersökningen
utfördes medelst ett mycket kraftigt metallkärl
försett med en ventil, som tillät
inströmning av vatten men ej utströmning. Detta
kärl fylldes fullständigt med vatten vid
havsytan och vägdes samt nedsänktes därefter
till 1 000 meters djup. När kärlet sedermera
upphissades och ånyo vägdes, visade det sig,
att vikten ökats; därigenom var ådagalagt,
att mera vatten inpressats, och eftersom
kärlets volym ej kunnat bli större men väl
mindre på grund av det utifrån rådande
trycket, så måste vattnet ha sammanpressats.
Det tryck under vilket volymen minskats var
1 000 m vattenpelare och således, enär 10 m
vattenpelare ungefär motsvarar 1 atm., var
trycket 100 atmosfärer eller cirka 76 meter
kvicksilverpelare. De florentinska
akademikernas 7 fot höga kvicksilverpelare motsvarar
blott cirka 2 meter kvicksilverpelare, således
ett betydligt lägre tryck.
Att på ett laboratorium realisera så pass
höga tryck och än högre ställer sig icke
oöverkomligt. Enligt Pascals princip behöver
man blott medelst en rörlig kolv med
mycken liten tvärsektion utöva tryck på en i
ett kärl fullständigt innesluten vätska (härvid bör vätskan enligt Amagat helst vara
glycerin, se här nedan) för att med liten tryckande kraft erhålla stora tryck. För en
kolv med exempelvis ett tvärsnitt av 1 mm2 = O.oi cm2 behövs det en tryckande kraft
av 1 kg för att uppnå ett tryck av 100 kg/cm2, d. v. s. 100 atm. Förfogar man över
större tryckande krafter, kan man tillåta sig större tvärsektioner på kolven och ändock
uppnå höga tryck.
De första framgångsrika laboratorieförsöken med vätskors sammantryckning
utfördes 1822 av Örsted på så sätt, att han inneslöt en med undersökningsvätskan i st. f.
kvicksilver delvis fylld termometer, i detta fall benämnd piezometer, i en
vattenreser
Fig. 205. De
florentinska akademikernas piezometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
