Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som rumfyllande ämne - Fasta kroppars elasticitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS RÜMFYLLNAD. FASTA KROPPARS ELASTICITET.
269
gång till de trögflytande vätskorna, kunna anses som förnämsta kännetecken ha, att
de äga icke blott en bestämd rymd utan även en bestämd form. När fasta kroppar
utsättas för tryck kommer dettas inflytande därför att vara betydligt mera komplicerat
än tryckets inverkan på vätskor och gaser, ity att tryckets inverkan icke gör sig lika
gällande inom den fasta kroppens olika delar. Redan vid vätskor och gaser ha vi sett,
att tryckfördelningen icke blir densamma annat än för skikt med samma nivå, enär
tyngden gör sig olika gällande på olika höjd, men för fasta kroppar är det än mer
invecklat, ty den fasta sammanhållningen spelar här den övervägande rollen. Liksom
man vid vätskor, och även vid jordens atmosfär, riktar sin uppmärksamhet mot trycket
eller spänningen på olika nivåer och därigenom i tanken åt vätskan tilldelar ett slags
i horisontell led skiktad, ehuru jämnt föränderlig spännings- eller nivåstruktur,
karakteriserad av mindre tryck eller spänning i de högre nivåerna och större spänning
i de lägre, kan man även inom de fasta kropparna urskilja en sådan nivå- eller
spänningsstruktur, ehuru nivåbegreppet därvid får tagas i en mera allmängiltig
betydelse.
Inom den av fransmännen A. L. Cauchy (1789—1857) och S. D. Poisson (1781—
1840) grundade teoretiska elasticitetsläran sysslar man med det matematiska problemet
om bestämningen av denna struktur för kroppar av känd form och känt material, när
de underkastas kända kraftverkningar. I en del fall har man lyckats föra problemet
till en avslutad lösning, men de matematiska metoder som därvid komma till
användning äro av den art, att de icke här kunna ingående behandlas.
Pör teknikens vidkommande kan man i många fall nöja sig med att behärska några
enkla typiska exempel, vilka vi däremot vilja omnämna. Vid byggnadskonstruktioner
(pålar, pelare, spiror, bjälkar, strävor m. m.) ävensom vid maskinkonstruktioner
(kolvstänger, axlar, spindlar m. m.) användas i stor myckenhet långsträckta, raka kroppar, som
antingen utsättas för tryck i kroppens egen längdriktning och därigenom dels underkastas
sammanpressning och dels utdragning eller ock utsättas för tryck vinkelrätt mot
längdriktningen och därigenom underkastas böjning. Dessutom förekommer särskilt vid
motor- och propelleraxlar ett slags vridande påkänning, varigenom de sno sig eller
torderas (fransk omformning av lat. torquare, vrida) kring sin längdaxel. I dessa fyra
fall benämnes påkänningen olika, för att man skall kunna klart särskilja de olika fallen:
i första fallet benämnes den som vid gaser och vätskor tryck, i andra fallet dragning,
i tredje böjning och i fjärde vridning eller torsion. Vid kroppar ägande en liten
utsträckning i en riktning (plåtar, nitar o. d.) förekommer stundom ett slags böjning koncentrerad
inom ett mycket litet område, exempelvis en plåt under inverkan av de bägge närliggande
eggarna på en plåtsax, så att den i viss mån kan sägas vara av helt annan karaktär. En
dylik påkänning kallas därför också med ett annat namn, avskärning eller skjuvning.
Dragning och tryckJji Hookes lag. Elasticitetsmodul. Vid dessa mera speciella typer
av formförändring är det ganska lätt att inse formförändringens karaktär och således
även lätt att överblicka den spänningsstruktur som därav är en följd. Vid dragning av
en stång i dess längdriktning sker huvudsakligen en utvidgning i samma riktning, så
att en rad plana tvärsnitt på inbördes lika avstånd efter dragningen i stort sett förbliva
plana snitt med inbördes lika avstånd, men detta avstånd ökas lika för alla snitten, så
att totala förlängningen står i proportion till stångens egen längd.
Robert Hooke uttalade år 1675 den för alla dylika deformationer gällande Hookeska
lagen: »sådan förlängning, sådan kraft». I mera klar formulering menar man nu för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
