Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Kraftens förskjutande verkan - Kraften som vektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
KRAFTEN.
Fig. 222. Egyptisk vinpress, visande ett allt
annat än rationellt utnyttjande av krafter.
Efter Napoleonkommissionens Description de
1’Egypte.
skan djuren. Samtidigt befriade hon sig från beroendet av jaktlyckans växlingar, ty hon
förstod att skapa konstlade motstånd, inhägnader och vakthundar, och därigenom band
hon hela hjordar av boskap under sin viljas godtycke. När de naturliga ängarnas foder
började tryta och hon lärt sig att genom sådd själv reglera naturens alstringsförmåga
blevo djuren även värdefulla dragare i jordbrukets tjänst. Genom att med harvar och
vältar göra jorden lagom lucker, så att fuktigheten från underliggande jordlager tack
vare kapillariteten eller hårrörskrajten sögs upp, kunde människan även i viss mån
reglera växtlighetens bevattning, där denna icke genom naturens egen försorg var
säkerställd. Människan övergav därför nomadens kringvandrande levnadssätt, ty sedan hon
själv kunde reglera markens växtlighet kunde hon också bli bofast.
Människans första bostäder voro tafatta
efterhärmningar av urtillståndets grottor
och jordkulor, men under årtusendens lopp
lärde hon sig mer och mer övervinna de
motstånd och svårigheter, som tyngden och
materians hållfasthet ställde i hennes väg.
De mäktiga arkitektoniska skapelser, som
under årtusenden legat begravda under
sanden i Nilens, Eufrats och Tigris’ floddalar,
vittna i våra dagar om hur framgångsrikt
människan redan under uräldsta tider
förstått att bekämpa dessa motstånd.
Redan på människans mest primitiva
stadium hade hon förstått att övervinna
materiens sammanhållande
krafter, kohesionen. Med käkarna
bet hon sönder födoämnen och andra material, och när tänderna icke längre uppfyllde
hennes krav på skärverktyg, uppfann hon konsten att av hårda stenar göra mejselformiga
redskap, knivar, yxor och spjut, vilka förda av en van hand överträffade alla de
naturliga redskap, varmed jordens organismer utrustats. Sedan hon med eldens hjälp
fullständigt omintetgjort metallernas sammanhållning och lärt sig gjuta och smida
brons-och järnredskap, kunde hon övervinna alla de motstånd, som materiens
sammanhållande krafter bjödo.
Väldiga block kilade hon loss från bergen; med sådana enkla maskiner som spett
och hävstänger förmådde hon flytta dem ned på slädar, som utrustats med glatta
medar, och trots det väldiga motståndet på friktionskrajterna kunde människorna släpa
dessa slädar avsevärda vägsträckor för att sedan stapla upp blocken till väldiga
tempelbyggnader. Så småningom upptäckte man, att ett stenblock lättare gick att flytta på så
sätt att det lades på runda trädstammar, som fingo rulla runt, under det blocket med
spett tippades fram. Från rullen till hjulet var steget på sin tid säkerligen
ganska långt, men så småningom blev det taget, och man förstod att med allt större
full-komning övervinna friktionens motstånd.
Även tyngdens motstånd förstod man att betvinga. Ett stenblock, som
människorna aldrig skulle förmått att direkt lyfta upp ifrån marken, sköts sakta upp för ett 1
u-t a n d e p 1 a n, d. v. s. en konstgjord, svagt lutande backe vanligen bildad av tvenne
grova stänger. Voro stängerna runda, glatta stammar, som man med olja eller såpa gjorde
ytterligare glatta, kunde friktionsmotståndet göras ganska litet, så att några få man voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
