Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Kraftens förskjutande verkan - Kraften som vektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
KRAFTEN.
Fig. 225. Lodet och den fria
vätskeytan ange de två
riktningar som benämnas lod- och
vågled.
elasticitet, så att avstånden mellan materians olika punkter voro orubbliga och materialet
således utgjorde en s. k. absolut stel kropp, finnes även dold en dylik rörelsetendens fastän
den befinner sig i vila. Är den i vila, så måste nämligen tyngden vara motverkad av
något stöd eller annan orsak, och avlägsnas denna orsak så uppstår rörelse. Den
väg-bara stela materian kan visserligen, när den är i vila, anses befriad från all
kraftverkan, men man föredrager ändå numera att anse att krafterna finnas där även under
jämvikten, ty då är det lättare både att bedöma hur jämvikten uppkommit och hur
den åter kan rubbas.
Vid äldsta tiders spekulationer över tyngden uppfattades denna icke som en dylik
även i jämvikt verksam kraft. Aristoteles såg ju i tyngden materians strävan att uppnå
sin ort (se sid. 179), och för honom och hans efterföljare
upphörde denna strävan, så snart en kropp nått sin ort.
Albert Saxonius (se sid. 311) gick till och med så långt, att
han förnekade att överliggande vatten- och jordlager
sammanpressa de undre lagren genom sin tyngd.
Krafters riktning. De gamla egypterna och deras
efterföljare grekerna byggde nästan uteslutande i lod- och
vågled. Marken gjordes jämn och slät i vågled,
byggnads-stenarna formades med parallella sidor, som lades mot
marken, och så staplades materialet i lodled.
Tryckverkningarna, som uppväcktes av blockens tyngd, gingo
lodrätt nedåt och mottrycken gingo lodrätt uppåt. Därmed
var den enklaste formen av jämvikt realiserad.
Babylonierna på sitt håll och Toscanas urinvånare,
etruskerna, på sitt togo itu med en betydligt svårare
uppgift, när de uppfunno att medelst valv spänna över
den tomma rymden. Här kom tyngdens verkan i sned
riktning till användning, och den uppfinningen tvang
människan att fördjupa sin insikt i kraftverkningarnas lagar.
Två mot varandra lutande stenar gå vo väl första uppslaget
till valvet, och grekernas parvis mot varandra resta
tak
bjälkar äro ett första steg i riktning mot detta uppslags utnyttjande, men endast genom
ett långsamt och systematiskt studium ha babylonierna härifrån kunnat komma till
de väldiga valv som av dem användes.
Lägger man sten på sten i allt snedare riktning till en båge tvingar tyngden trots
friktionen stenarna att så småningom glida och sedan även att falla, men låter man
tvenne sådana bågar mötas, så att de falla mot varahdra, kan man kila in en översta
sten, den s. k. slutstenen, på ett sådant sätt att den låser fast de övriga och hindrar all
rörelse. För att uppnå en säker verkan böra stenarna formas som trubbiga kilar och
läggas symmetriskt, så som fig. 226 utvisar. Slutstenen kan man, om man så vill, lugnt
göra extra stor och tung; med desto större kraft kommer tyngden att kila fast den och
därmed även låsa de övriga stenarna fast vid deras platser. Har valvet en gång formats,
så att stenarna sitta på sin plats förbli de även där, fastän de icke ha något stöd rakt
underifrån. Men just under uppbyggandet störes däremot arbetet av tyngden, som
driver stenarna att glida och stjälpa. Man får därför under uppbyggandet göra ett av
trä format stöd för stenarnas undre ända, tills alla stenarna befinna sig på sina platser;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
