Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Kraftens förskjutande verkan - Kraften som vektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTENS FÖRSKJUTANDE VERKAN. KRAFTEN SOM VEKTOR.
299
därefter kan stödet avlägsnas och stenarna förbli i förbluffande ro i sina lägen och
spänna över valvets tomma rymd.
Tänka vi oss stenarna formade av en tung kautschukartad massa, ha vi större
möjligheter att förstå den kraftverkan, som här sättes i spel. Vi kunna lätt nog i fantasien
föreställa oss stenarna underkastade en stark tryckverkan, som pressar dem samman
utefter de flata sidor varest de ligga an mot varandra. Slutstenen, vilken vi i fig. 226 tänka
oss fullständigt ensam, skulle av tyngdens verkan falla i pilens A riktning, men de bägge
angränsande stenarnas tryck, vilka säkerligen verka i pilens B och pilens C riktningar,
äro i stånd att hindra den från att falla, fastän de icke utgöra något direkt stöd i den
riktning tyngden driver stenen. Funnos icke tryck på bägge sidor om stenen förbleve
den icke i vila. Vad ett snett stöd således icke kan åstadkomma blir möjligt med tvenne.
En annan godtycklig sten är också utsatt för angrepp av krafter i tre olika riktningar;
tyngden verkar i lodrät led på hela stenens massa, och mot vardera sidoytan verka
grannstenarnas tryck. Den övre ytan påverkas av de ovanför liggandes sammanlagda
tryckverkan, och den undre ytan påverkas
av det mottryck den själv uppväcker i den
underliggande stenens övre yta.
Genom användandet av bindemedel,
murbruk, cement o. d., kunde man ge
ytterligare stadga och fasthet åt
byggnadskon-struktionerna, och därigenom kommo även
tegel och smärre byggnadsstenar till
användning vid valvkonstruktionerna. Dessa
gjordes också allt djärvare och man förstod
att genom lämplig tryckfördelning mellan
valvets olika materialdelar spänna över allt större avstånd. Romarna uppfann
kryss-valvet och araberna spetsbågsvalvet, som sedan av korstågets fransmän införlivades med
de europeiska byggnadsformerna och gav upphov till gotikens i konstruktivt hänseende
så märkliga byggnadskonst.
Roms ännu bevarade Panteon med sin väldiga, upptill öppna kupol ävensom
ruinerna av Konstantins basilika visa oss märkliga prov på det mästerskap, med vilket
romarna så småningom lärt sig utnyttja tyngdens sneda tryckverkningar. Någon större
sparsamhet med murmaterialet iakttogo romarna dock icke alltid, utan dessa kupoler
och valvkonstruktioner vilade i allmänhet mot kompakta murstöd, som icke kunde
pressas isär av valvstödets sneda tryck. Gotikens byggmästare eftersträvade betydligt
smäckrare konstruktioner. Men för att kunna resa sina spetsiga valvbågar upp emot
skyarna voro de tvungna att finna på ett sätt att förhindra de höga murarna från att
pressas isär av valvet och så funno de på att leda bort trycket i andra riktningar genom
dessa stödanordningar, som åt de gotiska konstruktionerna givit sådan luftighet.
Ursprungligen voro de bågformade stöden väl endast ombildningar och uppdelningar
av valven, och man kunde på dem tillämpa de erfarenheter man vunnit med de vanliga
tunnvalven. Men så småningom vågade man sig på att bryta igenom materialet mer
och mer, man liksom blottade de nerver, vilka genom byggnadskroppen förmedlade
tryckverkningarna i lämpliga riktningar ned till jordytan. Särskilt blevo
fönsterkonstruktionerna allt luftigare och luftigare; här kunde man utan så stor risk och kostnad
samla de erfarenheter, som man sedan nedlade uti hela byggnadskroppens utformning.
Till slut fick man så stort herravälde över tyngdens genom bågar och sneda stöd
för
Fig. 226. Slutstenens sneda mottryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
