Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Kraftens förskjutande verkan - Kraften som vektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTENS FÖRSKJUTANDE VERKAN. KRAFTEN SOM VEKTOR. 301
en angreppspunkt utan utsträckning, så att den blir vad man vetenskapligt kallar
en matematisk punkt.
Det i ett snöre fritt nedhängande lodet är likaledes ett uråldrigt speciellt fall av
kraftverkan, och lodet ger en påtaglig föreställning om tyngden såsom ägande både
riktning och angreppspunkt. Ett snöre har visserligen ett bestämt tvärsnitt utefter vars
hela yta tyngdens dragande verkan gör sig gällande, men ju hållfastare material man
använder som lodsnöre dess finare tråd kan man taga, och för tanken är det möjligt att
föreställa sig ett så hållfast material, att man därmed kan realisera en s. k. matematisk
linje, i vars ändpunkt kraften angriper. Ja, uppenbarligen spelar trådens längd icke
någon roll, man kan anse tyngden förmedlad till vilken som helst av trådens punkter,
kraftens verkan utefter kraftens r i k t n i n g s 1 i n j e är alltid
densamma.
Fig. 227. [-Dynamometer-]
{+Dynamome-
ter+} eller
kraftmätare,
avsedd för
dragning.
Kraftens storlek. Uti kroppars vikt såg man förr i världen ett mått både på kroppens
egen storlek, dess innehåll av materia, och på storleken av den kraft, varmed tyngden
påverkade en kropp. Det var dock först efter Newtons dynamik,
som man lärde sig skilja dessa begrepp därigenom att man kom till
en bestämd insikt om, att kroppens tyngd är olika på olika trakter av
jorden, därför att tyngdkraften varierar, medan däremot dess vikt alltid
är ett oföränderligt mått på dess innehåll av materia. Som en följd av
sammanblandningen mellan tyngd och vikt råkade människan även
försumma att klart och medvetet klarlägga vad som skall menas med en krafts
storlek och dess uppmätning, en försummelse vars efterverkningar man än
i dag kan märka uti gängse framställningar av dessa begrepp.
Den förste som synes ha utfunderat ett särskilt av vågen oberoende
instrument för numerisk uppmätning av krafters verkan är Leonardo da
Vinci. Han jämförde olika slags krafter med de elastiska krafter som
utvecklas av en spiralfjäder, när denna utdrages eller sammantryckes, och
denna jämförelse utgör urtypen till vår tids kraftmätare, s. k.
dynamomet-rar (av grek, dynamis, kraft, och metrein, mäta).
Den nutida dynamometern består i sin enklaste form av en spiralfjäder
av härdat stål försedd med en krok eller ring, till vilken kraftens verkan
förmedlas genom ett snöre eller dylikt (fig. 227). Dynamometern är dessutom
utrustad med en graderad skala, utefter vilken spiralfjäderns förlängning medelst
en index kan avläsas. Då dynamometern icke belastas bör dess index visa
på skalans nollpunkt, vid belastning pekar index på olika numrerade
delstreck och delstreckets nummer tages till numeriskt mått på kraften.
I stället för att använda sig av en dylik spiralfjäders förlängning genom
dragning kan man utnyttja de elastiska krafter, som utvecklas vid en
spiralfjäders sammantryckning (fig. 228). För att detta skall vara möjligt, måste
den mer eller mindre grova ståltråd, varav spiralen formats, lindas i glesa
varv före härdningen, ty eljest hindra varven varandras rörelse vid sammanpressningen.
En dylik dynamometer förses vanligen vid spiralfjäderns fria ända med en skål för
uppbärande av den belastning som skall uppmätas. Ofta låter man spiraländans rörelse genom
en kuggstav överföras till ett kugghjul försett med en visare, vars spets följer en
cirkelformig, graderad skala. Uti det följande komma vi stundom att göra bruk av en för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
