Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Den likformiga rörelsens kraftyttringar - Effektutveckling och dess uppmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFFEKT UTVECKLING OCH DESS UPPMÄTNING.
355
större vridningsmoment tvingas spaken att trycka mot den övre klacken. Genom att
belasta vågskålen med lämpliga vikter (P i fig. 282) kan man emellertid upphäva denna
vridning och uppnå att spaken fritt spelar mellan de bägge stoppklackarna. Absolut
stilla kommer spaken aldrig att stå, även om varvtalet hos drivaxeln håller sig ganska
konstant, utan den kommer alltid att vibrera något, men om stoppklackarna ej stå för
tätt, behöver spaken ej komma i kontakt med klackarna. Ökas vågskålens belastning
något, sjunker spaken ned och vilar mot den undre klacken, minskas belastningen, höjer
sig spaken och stöder mot den övre klacken, och därför är det ganska lätt att bestämma
den viktbelastning som tillåter spaken att fritt spela mellan klackarna.
Den belastning, mätt i kgf, som på detta sätt lagts på vågskålen, multiplicerad med
vågräta avståndet (l i fig. 282) mellan drivaxeln och vågskålens upphängningspunkt,
mäter det vridande moment, som vågskålens vikter utöva kring drivaxeln. Vid en väl
utbalanserad broms är detta uppenbarligen lika med det vridande moment som
motoraxeln utövar på bromsanordningen, eftersom denna är fritt svävande i jämvikt. Därest
man icke utbalanserat bromsanordningen så, att dess tyngdpunkt befinner sig på en
lodlinje genom drivaxeln, får man taga hänsyn till det vridningsmoment som själva
bromsanordningen utan vikter utövar. Genom att hänga upp den mot en egg placerad
på lodlinjen genom bromsklotsarnas centrum kan man med tillräckligt stor noggrannhet
bestämma den vikt P’, som placerad på vågskålen utövar samma vridande verkan som
själva bromsanordningen. Får denna vikt verka uppåt medelst ett över en trissa lagt
snöre, håller den nämligen bromsanordningen svävande. För att bestämma drivaxelns
vridande moment under bromsningen får man därför lägga vikten P’ till de på
vågskålen lagda vikterna och sedan multiplicera med vågskålens hävarm.
Till uppmätning av drivaxelns varvtal användes numera slagtäljare eller tåkometer (av
grek, takos, hastighet, och metron, mått). Slagtäljaren (fig. 282) är försedd med en
vridbar axel, som i sin ena ända har en kantig spets eller ock en gummispets, vilken
in-pressas mot ändan på den axel, vars varvtal skall mätas, och därigenom tvingas rotera med
samma hastighet. Slagtäljarens axel är medelst ändlös skruv kopplad till ett kugghjul,
vilket under rotationen följaktligen vrider sig så pass långsamt, att man kan räkna varven.
Vanligen motsvaras 100 varv hos axeln av 1 varv hos kugghjulet, och vid finare
slagtäl-jare anger en liten klocka genom ett slag, när 100 varv utförts av axeln. Ser man
samtidigt på ett ur kan man se hur lång tid i sekunder dessa hundra varv tagit. Genom att
dividera 100 med detta antal sekunder får man antalet varv pr sekund. Andra
slag-tälj are äro försedda med ett räkneverk direkt utvisande antalet gjorda varv, och man
behöver blott hålla en dylik emot den roterande axeln under precis en minut för att
direkt kunna avläsa varvtalet pr minut.
T ako metern (fig. 283) är ett instrument, som direkt på en graderad skala
medelst en visare anger varvtalet pr minut. Detta instrument har också en vridbar axel,
men den är försedd med en remskiva som kopplas till en lika stor rem skiva
monterad på drivaxeln, så att takometerns axel får exakt samma varvtal vid rotation.
Till takometerns axel är kopplad en centrifugalpendelanordning, vilkens utslag direkt
överföres till instrumentets visare.
Sedan varvtalet pr sekund blivit bestämt, multipliceras detta med 2 n och med
momentet; därvid erhålles den vid bromsningen av drivaxeln utvecklade effekten.
Varierar man bromsklotsarnas åtstramning, så varieras denna effekt, och man kan genom
stegvis ökad åtstramning systematiskt öka den uttagna effekten och samtidigt iakttaga
varvtal och vridningsmoment.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
