Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Den likformiga rörelsens kraftyttringar - Effektutveckling och dess uppmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
KRAFTEN.
En människa i ett tramphjul (fig. 278) utövar ett visst vridande moment genom sin
tyngd, men genom att klättra hastigare eller långsammare kan hon ändra varvtalet och
således även effekten. Vattnet vid ett vattenhjul utövar tryck på skovlarna icke blott
genom sin tyngd så som människan i tramphjulet, utan den hastighet med vilken
vattnet strömmar in mot skovlarna ävensom skovlarnas form ha avgörande betydelse för
vridningsmomentets storlek. Driver vattenhjulet en kvarn och förmaler man säd med
olika grovlek kommer hjulets hastighet att variera, så att det går långsammare vid det
grövre och hårdare sädesslaget, och det är icke lätt att utan vidare bedöma huru
vrid-ningsmoment och effektförbruk samtidigt variera. Vid en väderkvarn, där
vindens-hastighet, vingarnas form och den förmalda råvarans grovlek äro avgörande för
rotationshastigheten hos vingarna, är det än svårare att bedöma prestationsförmågan. Vid dessa
drivaxlar ävensom vid dem, som kopplas till moderna ångmaskiner och motorer, är det
därför av synnerligen stor vikt att kunna avgöra hur varvtalet ändras med belastningen.
Fig. 282. Pronys broms för uppmätning av drivaxlars effekt.
Bromsförsök. Det första försöket att experimentellt utröna en drivaxels
prestationsförmåga synes ha utförts år 1821 av fransmännen Piobert och T ardy, och deras försök
gällde den vertikala axeln till en i Toulouse befintlig, berömd vattenkvarn. Några år
senare upptog den franske ingenjören G. C. F. M. Riche de Prony (1755—1839)
liknande undersökningar och skapade den metod som än i dag utgör förebild för dylika
undersökningar.
Den pronyska metoden avser att variera en drivaxels belastning genom en
broms-ningsanordning, vid vilken man lätt kan uppskatta det kraftmoment som drivaxeln
tvingas utveckla; genom en samtidig uppmätning av varvtalet hos drivaxeln skaffar
man sig en möjlighet att även uppskatta belastningen i effekt mått.
Pronys broms består av två bromsklotsar (B och B’ i fig. 282), vilka medelst
mut-terförsedda skruvar kunna mer eller mindre hårt fastklämmas kring en på drivaxeln
(H i fig. 282) sittande remskiva (S i fig. 282) eller därtill speciellt avpassad bromsskiva.
Den ena bromsklotsen är försedd med en spak (H i fig. 282), i vars ända en vågskål är
upphängd. För att tvinga spaken att stå i horisontellt läge äro på var sin sida om
densamma anbragta två stoppklackar, mellan vilka spaken blott har ett ganska trångt
spelrum. Vid stillastående drivaxel kommer spaken, om den ej är utbalanserad, att av
sin tyngd stöda mot den undre klacken, åtminstone om bromsklotsarna äro relativt löst
tilldragna. Sättes drivaxeln i rotation, kommer bromsskivan att genom friktion ha
tendens att släpa bromsklotsarna med sig, men den övre stoppklacken förhindrar
detta, och i stället kommer spaken att trycka emot denna klack. Ju hårdare
bromsklotsarna äro åtdragna och ju hastigare drivaxeln roterar, med desto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
